Du är kränkt! Det säger Datainspektionen!

I dagens DN (pappersupplagan) berättas om när Tensta Ross Gymnasium införde inspelad kameraövervakning pga eskalerande stölder ur skåp. Eleverna var nöjda då stölderna näst intill upphörde. Det var dock inte Datainspektionen som skrev att "Kränkningen av den enskildes integritet är alltför stor i förhållande till behovet av övervakning." Att elever och personal ansåg att den stora kränkningen låg i att bli bestulen spelade ingen roll. Om inspelad kameraövervakning skulle förekomma skulle det vara på nattetid när t ex elevernas datorer var i deras hem, och inte på dagtid då de ibland förvarades i skåpet. Då kamerorna stängdes av återkom stölderna genast och 12 datorer försvann på 14 dagar.

Jag är verkligen ingen vän av övervakningssamhället. Under min tid som politiker fram till -02 reserverade jag mig ofta mot kameraövervakning av t ex parkeringsplatser, utanför butiker och andra ställen där personer kunde filmas trots att de hade rätt att vara där. Skolor idag är dock inte som på 70- och 80-talet när jag gick där då det var om inte tillåtet så åtminstone ok att kamrater från andra skolor tittade in. Idag är skolor som de flesta arbetsplatser i samhället; Om du inte är inskriven eller personal så krävs det att du anmäler dig på expeditionen för att få vistas inom området. Om då både personal, elever och deras föräldrar är överens om att kameraövervakningen är ok ser inte jag någon anledning att Datainspektionen ska "skydda" någon som inte bett om det.

Dilsa och etniciteten

I söndagens krönika tar Dilsa Demirbag-Sten upp frågan om etnicitet. Hon undrar bl a hur länge det kommer att dröja innan hennes barn kommer att kallas svenskar, då hon och hennes föräldrar kom hit som flyktingar 1976, och jämför med USA;

USA:s berättelse bygger på den hårt arbetande immigranten som lyckas skapa ett bättre liv för sig själv och sina barn och som sedan tacksamt ger tillbaka till det samhälle som gav honom eller henne möjligheten.

Att immigranterna vare sig fick betald bostad, barnbidrag till  hur många barn som helst samt socialbidrag utan krav på anpassning till arbetsmarknaden nämner hon inte.

Inte heller ställer hon sig frågan hur länge det kommer att dröja innan vi inom hennes egen folkgrupp, kurderna, kommer att se någon som ens avlägset påminner om mig, Nyamko Sabuni eller Lena Sundström...

Kritik med måtta

I gårdagens DN kritiserar ledarskribenten Annika Ström Melin (ASM) den mångfalt Guldbaggebelönade filmaren Gabriella Pichler för att hon ska ta emot årets Robespierrepris. ASM beskriver den terror Robespierre utövade i Paris efter den franska revolutionen och hur Robespierrepriset tillsammans med Leninpriset, som i år går till deckarförfattaren Maj Sjöwall, fått ökad vördnad allt eftersom kändisar som Roy Andersson, Martin Scibbye och Sven Lindqvist tagit emot någon utav priserna.

Att gå så långt som att kritisera den egna kulturjournalisten Kajsa Ekis Ekman gör hon dock inte. Någon måtta får det vara i Bonniers och Wolodarskis tidning...

Robespierre: Avböj terrorns priser

Pärla från Mats Olsson

Expressens sportkrönikör, Mats Olsson, är oftast helt odräglig. Ibland hittar han dock några pärlor;

På tal om att göra en Lance Armstrong: Den stora storyn här har de senaste veckorna handlat om Manti T'eo, linebacker i Notre Dame. Han berättade tårdrypande historier om sin flickvän som överlevde en svår bilolycka men dog i cancer. Bara ett fel med storyn: Flickan fanns inte. Och när han visade bilder på en "Lennay Kekua" visade hon sig vara Diane O'Meara från Kalifornien som aldrig hört talas om T'eo. Hon hade däremot gått i samma klass som T'eos kompis Ronaiah Tuiasosopo. Tänk vad folk gör för att hamna i mediernas centrum.

Hela krönikan med tillhörande korttyckanden finner du här.

Göran Rosenberg hyllar sig själv

I dagens Kulturexpressen kan man över nästan en helsida läsa en artikel där Göran Rosenberg gör en Greider och hyllar sitt eget intellekt, detta genom att prisa den "intellektuella tidskrift" han blev satt som chefredaktör över av Jan Stenbeck, Moderna Tider. Och Göran Rosenberg håller inte igen på självberömmet;

Så ni får ta mitt ord för vad det är värt; vad som så pass länge fick hållas var en tidskrift för de genomarbetade och välskrivna texterna, om det så gällde kommentarer, recensioner, essäer eller reportage (vi publicerade också dikter). Det var texter som i princip fick handla om vadsomhelst eftersom idén var att vadsomhelst var värt att läsa bara det var väl tänkt, väl underbyggt och väl skrivet. Så väl skrivet att hade man bara börjat läsa så skulle man inte kunna sluta.
Det var en tidskrift som ville sätta landets bästa skribenter på banan, författare som journalister, och ge dem tid och pengar för att ägna sig åt något nytt, eller möjligen nygammalt i den svenska publicistiska traditionen; det essäistiska reportaget, den personliga utforskningen, den litterära journalistiken.

Han avslutar med;

Utan att sätta mig till doms över dagens journalistik kan jag bara konstatera att den alltmer tvingas verka i en mediemiljö där det mesta förväntas produceras på allt kortare tid till allt lägre kostnader.
Under sådana förhållanden är en tidskrift som Moderna Tider naturligtvis en omöjlighet.

Att det är precis det han gör, sätter sig till doms, är är en sak. En annan är att det finns en tidning som en del liberaler samt värdekonservativa med visst fog anser som intellektuell, Axess Magasin, men troligen inte räknas då Rosenberg inte är chefredaktör.

Själv är bäste dräng och i Göran Rosenbergs värld är det han själv!

Hamilton 2- Men inte om det gäller din dotter

Ibland händer det att man gör misstaget att se en film innan man läst boken. Här var problemet det motsatta, detta då manusförfattarna tagit sig mer än stora friheter.

Filmen är 84 minuter, jag klarade 30. Då hade en i boken ansvarsfull, modern far framställts som en oansvarig slusk, en psykopat bara knallat in på ett skyddsklassat företag och när en den han letar efter frågar efter leg får han rejält med stryk. Arbetskamraterna på andra sidan dörren hör nada. Avslutningsvis var produktplaceringen klumpigare än i "Jägarna".

Om du vill slå ihjäl 1 1/2 timme föreslår jag istället att du räknar dina tår framför att utsättas för det här exkrementet.

Blott Sverige ingen nationell kultur har...?

Författaren Katarina Mazetti har de senaste dagarna utsatts för en proteststorm efter en minst sagt dåligt skriven krönika i ICA-Kuriren.

Orsaken till att många går till oförsvarliga angrepp mot kulturmänniskor som menar att det inte finns någon svensk kultur, men gärna går på andra etniciteters kulturaftnar, är den intellektuella ohederlighet de står för.

Ingen kultur uppstår ur ett vakuum. Innan tekniken tillät information förflyttas via telefoni, snabba transporter och internet, uppstod kulturella särdrag genom folkförflyttningar, antingen pga svält, upptäcktslusta eller erövringar i krig. Jag har t ex aldrig hört någon som förnekar att det finns svensk kultur hävda att pastarestauranger borde ha kinesisk inredning då pastan från början kommer från Kina. Italienare tog upp den och gjorde den till sin på sitt sätt. I Kanada är hockey en nationalsport. Den är dock inte kanadensisk utan kommer ursprungligen från England. Inget konstigt med det. Kulturella särdrag uppstår när en etnicitet omfamnar något och sedan gör den till sin genom de erfarenheter och traditioner man tidigare lever efter.

Svensk kultur finns således, precis som all annan kultur som olika etniciteter håller för sin.