Lee Child: The Enemy (Jack Reacher #8)

The Enemy by Lee Child
My rating: 4 of 5 stars

Denna gång kastas vi tillbaka i tiden när Jack Reacher fortfarande är MP, och nyligen placerad i USA. Som vanligt är boken trovärdig i all sin fakta kring vad som sker, men som vanligt har jag också en invändning; De genant uselt skrivna sexscenerna i varje bok.

Jag undrar vad som gör att Lee Child i varje bok måste ha med ett par sidor där Reacher har sex med den kvinna som han för närvarande har ett samarbete med. Det är ju inte så att boken är ett filmmanus där en producent mer eller mindre tvingar honom att slänga in en scen där ett bart bröst sett från sidan (ingen bröstvårta) och en guppande rumpa från en body-double slängs in för den manliga publiken. Särskilt inte som sagt när sexscenerna beskrivs som om Lee Child aldrig själv kommit närmare sex än från Vi fem-böckerna.

Hur som helst så skummar man snabbt förbi de sidorna, och då är boken väl värd att läsa.

View all my reviews

Ian Gillan; The autobiography of Deep Purple's singer

Here is a review by Mats: https://www.goodreads.com/review/show/1966498308

Gillian Flynn: Gone Girl

Få kan ha undgått Gone Girl, som sedan en tid även går som film på landets biografer. Historien om hur en mans fru plötsligt försvinner har varit en succé både som bok och på den vita duken.

En av orsakerna till bokens succé är upplägget; Frun försvinner i början av boken och vi får följa hur mannen hanterar det. Samtidigt får vi läsa en dagbok skriven av frun som visar att allting inte verkar vara som det ska. Boken är full av vändningar och är en riktig bladvändare. Tyvärr är slutet inte lika bra som boken i övrigt. Förhoppningsvis beror det på en allt för övertygande lektör, och inte författarens ursprungliga idé.

Mycket läsvärd dock.

Jens Lapidus: Heder (Ljudbok)

Ett 35 minuter långt pekoral i väntan på...vadå...?

Björn Häger: Problempartiet

Björn Häger (BH), född 1964, är journalist och har lång erfarenhet som reporter och redaktör hos Sveriges Radio, Sveriges Television och TV4, samt har utgivit läroböcker i journalistik. Boken "Problempartiet- Mediernas villrådighet kring Sd valet 2010" är en del av ett doktorandarbete på Institutionen för Medie- och Kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet.

Boken börjar med en kort sammanfattning av Sd:s historia från organisationen bevara Sverige Svenskt till dagens politiska parti, samt likheterna och skillnaderna med det kortlivade populistpartiet Ny Demokrati.

Boken är därefter uppdelad i kapitel där BH grundligt går igenom hur medierna förhöll sig till Sd i dels olika delar av valrörelsen men också olika delar av landet. Andra betydande händelser inför valet 2010 är debattartikeln i Aftonbladet, reklamspoten i TV4 och hur media ser på filosofin om konsekvensnutralitet (att en part kan vinna eller förlora på ett reportage inte är ett skäl att avstå). Till sin hjälp har en gedigen intervjustudie med flera av de största politiska journalisterna samt redaktörerna för våra mest betydande tidningar, TV- och radioprogram.

Genom att BH använt sig av forskningsmetoder i sitt arbete kan alla hitta exempel som styrker den egna tesen. Oavsett om man är politiskt intresserad och/eller intresserad av hur media verkar i vårt samhälle så är den här boken en guldgruva väl värd att köpa. Bara svaren från alla medverkande i boken gör att denna bok kommer att vara ett utmärkt referensverk i flera år framåt.

Problempartiet - Medierna villrådighet kring SD valet 2010

Björn Häger  (häftad, 2012) 

Lasse Wierup, Matti Larsson: Svensk maffia- Fortsättningen

Svensk maffia- Fortsättningen är, som titeln säger, en fortsättning på boken Svensk maffia- En kartläggning av de kriminella gängen från 2008. Den första boken handlar om hur den moderna 1%-kulturen (som innebär att man sällar sig till en del av befolkningen som ställer sig utanför samhällets lagar och normer) fick fäste i vårt land genom dels Hells Angels etablering i Skåne, och dels genom de etniska grupperingar som uppstått genom inflyttningen av personer från de av främst Europa krigsdrabbade områdena.

Författarna Lasse Wierup och Matti Larsson skapade sedan sajten Svensk Maffia, men insåg rätt snart att gängkulturen eskalerade i en sådan grad att det fanns uppslag till en ny bok. Denna handlar dels om de äldre 1%-gängens fortsatta framfart,men också om de gäng som har försökt göra inbrytningar på ”marknaden”, samt de som styr olika kvarter i främst våra storstäder.

Svensk maffia-Fortsättningen är ett gediget journalistiskt arbete som visar på politikernas misslyckande, men också på goda exempel såsom Länspolisen inom Västra Götaland som genom ständiga kontroller hållit åtminstone nyetableringen i någorlunda schack.

Den enda invändningen jag möjligen kan ha är att väldigt mycket av bokens material användes i serien ”Svensk maffia” som sändes i TV4 under vintern 2011, men det är ju inte värre än att man skummar över dessa sidor.

Mirja Unge: Järnnätter

Bente är en kvinna i som passerat tonåren och jobbar på sin styvfars gård. Hennes mor lider av psykiska problem och åker titt som tätt in på psyket för vård. Bente själv är visserligen rapp i käften men bär också på ett mörker, något hon ständigt oroas skall ta över henne. När hennes kärlek, Leo, sviker släpper hon greppet och låter sig drivas med ett gäng med minst sagt destruktiv livsstil.

Det här är Mirja Unges andra roman, och hon visar även där att hon äger ett språk som hon är ensam om i Sverige. Hennes uttryckssätt gör att man lever sig in i hur Bente känner det in i detalj med ett flöde som äter sig in under huden. Det mörker hon bär på beskrivs i ett fantastiskt stycke som många kan känna igen sig i;

För mörkret fanns gränsnära det låg i blodet och kunde välla och skölja över allting i huvudet genom ådrorna bara man släppte greppet och taget så kom det blodvarma mörkret och förde en bortom det skarpa.

Mirja Unge är en av de mest intressanta svenska författarna idag, något hon fortsatt befästa med senare böcker som t ex Motsols.

Jens Lapidus: Livet deluxe

Nej Jens, minus och minus blir bara plus i matematikens värld. En kackig uppläsare med försök till sängkammarröst, samt ett manuskript sänt i SMS till förläggaren (något Dennis Lehane gör såå mycket bättre) duger inte.

Dock lär du väl gråta hela vägen till banken...

Erlend Loe: Volvo Lastvagnar

Volvo Lastvagnar är den fristående fortsättningen på Doppler. Doppler har gått över gränsen till Sverige med sin son och älgen Bongo, där han träffar Maj-Britt som gärna tar sig en holk och von Borring som lever ett oerhört inrutat liv och aldrig lyckats lämna sitt scoutliv, låt vara att han numer lever det i ensamhet.

Alla som känner till Loe vet han brukar vara spejsad, och här är han det mer än vanligt. Ofta stannar han upp mitt i texten och filosoferar som om du satt i rummet med honom samtidigt som han skriver boken. Lite lagom med samhällskritik finns också med, dock aldrig så att de kan störa någon med andra värderingar än honom (möjligen förutom Björn Fries vad gäller örtrökningen).

Om jag läst en riktigt tung eller usel bok tar jag mig ofta an en av Loes böcker. Som glädjespridare fyller även denna bok sitt syfte med god marginal.

Bruno Manz: Fångad av hakkorset

1921 föddes Bruno Manz. Hans far, som var skadad från första världskriget, var en brinnande antisemit. 1933 gick Bruno med i Hitler-Jugend. Boken handlar om hans uppväxt och deltagande under andra världskriget och hur han gick från trogen nationalsocialist till vetskapen om att allt han trott på var en tragedi.

Boken i sig är inte särskilt stilistiskt välskriven, men det vägs upp av hans berättelse. Bruno Manz hade dock tjänat på att ha hjälp av en spökskrivare och/eller en hårdare lektör.

Denise Mina: I midnattens stillhet

Denise Mina är vare sig de rappa dialogernas eller händelsernas mästare. Däremot är hon en hejare på att beskriva arbetarklassen i Skottland. Tyvärr saknar den här boken de intressanta personporträtt  hon tidigare skämt bort oss med. Synd...

Daniel Domscheit-Berg: Wikileaks- Historien bakom sajten som förändrade en hel värld

I okt-06 registreras domänen wikileaks.org. I december samma år görs de första publiceringarna. Ett år senare träffas  Daniel Domscheit-Berg (DDB) och grundaren Julian Assange (JA) och har ett nära samarbete i nästan tre år. Om detta handlar boken.

Från starten när Wikileaks hyllades unisont över hela världen har en mer skeptisk syn kunnat märkas, dels pga Sveriges krav på utlämning då de vill förhöra JA utifrån en anmälan om misstänkt våldtäkt, men framförallt för Wikileaks samarbete med den ökände antisemiten Israel Shamir.

Daniel har en i mina ögon naiv syn på tillvaron och människor, något som kan vara charmigt om man är tonåring men inte för en man på 33 år. I boken återkommer han ofta till hur han såg upp till Julian och hur oerhört besviken han blev när glorian föll på sned.

Boken är skriven på kort tid tillsammans med Tina Klopp, redaktör på Zeit Online. Detta märks. Han säger visserligen inte vara ute efter hämnd, men trots det; "Revenge is a dish best served cold". Jag är övertygad om att detta kunnat bli ett intressant dokument över hur en snabbt uppväxande ideell kampanjorganisation sakta övergår i stelnade ledarformer. Istället blir det bara en partsinlaga som kommer att vara glömd inom en snar framtid. Det är onekligen synd, för Wikileaks skulle tjäna på en rejäl granskning då de är en maktfaktor inom informationsspridning.

Det är bara lite AIDS! av Sara Granér

”Det är bara lite aids!” är tecknaren Sara Granérs mycket prisade seriedebut. Hennes förlag Galago beskriver hennes skapande med att ”...skämtteckningar angriper samhället likt hur en obs-klass hög på sockerdricka angriper sin lärarvikarie.”Kanske ligger det något i det. Klart är i alla fall att hon inte drar sig för runda ord, rå och brutal humor med vänsterperspektiv. Teckningarna är personliga med inslag av storheter inom genren som Pirinen och Lundqvist, vilket inte är det sämsta.

En sak är dock lite märkligt i hennes humor, och det är hennes förkärlek att använda uttrycket ”CP” i nedsättande mening. Hon är enligt förlaget född 1980 och mig veterligen har CP endast använts i dess rätta uttryck från det årtiondet och framåt. När jag själv var barn på 70-talet var det däremot oerhört vanligt att man använde det för att göra lärare, föräldrar och andra vuxna tokiga och högröda i ansiktet. I Saras fall blir det mest lite sött samt generar en del frågor; Har hon förläst sig på ungdomsböcker från 70-talet? Tror hon verkligen att det provocerar?

Avslutningsvis vill jag rekommendera den här boken som perfekt dasslitteratur! Den intas bäst i små doser då hon, likt många av sina seriekollegor, ofta återkommer till sina favoritskämt och -uttryck och att det då blir lite lätt tjatigt. (”Kill your darlings” är uppenbarligen inget för komiker inom någon konst- eller kulturgenre...)

Jag ser dock fram emot hennes kommande alster med stor tillförsikt!

Christa von Bernuth: Rösterna

Ni känner igen upplägget; Poliskommissarie med personliga problem tar sig an ett fall som påverkar hennes privatliv. Läsarna tycker det är det bästa de läst sen Sagan om Isfolket och man gör en tv-film på boken. Rösterna av frilansjournalisten Christa von Bernuth är svekrim på tyska. Lite lagom sex, droger och kvinnlig utsatthet. Inte helt igenom uselt, men litteratur som skrivs i Excel blir sällan stor.