Visar inlägg med etikett kultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kultur. Visa alla inlägg

måndag 29 maj 2017

Kulturradion: DDR stal konst - inte kommunisterna

Kulturradion i Sveriges Radio rapporterar idag om konststölder i DDR gjorda under den kommunistiska regimen. Har public service blivit objektivt?

Naturligtvis inte. Den konst som stals efter Andra världskriget gjordes av DDR och Sovjetunionen. Redan i ingressen slås fast skillnaden på diktaturer hos public service som bekostas av en bildskärmsavgift;

Över 70 år efter andra världskrigets slut syns ännu ingen ände på efterforskningarna om konsten och kulturskatterna som nazisterna stal av judar. Nu har det tyska Centret för förlorade kulturföremål också fått i uppdrag att kartlägga de fortsatta konststölderna efter kriget, i det sovjetockuperade Östtyskland och under DDR-regimen.

Ett objektivt rapporterande public service hade naturligtvis antingen använt ideologierna i båda fallen, nazister och kommunister, eller ländernas namn.

Nu är ju dock kommunismen, som av forskare anses ha mördat minst 30 miljoner människor, en ideologi som varmt omhuldas på kulturredaktioner; Ja, även i borgerliga tidningar. Den ses som en fin tanke som bara haft lite otur när den praktiserats.

Det är hög tid att en gång för alla göra sig av med public service och låta medborgarna i Sverige själva få avgöra vilken media de ev. vill stötta ekonomiskt med sina surt förvärvade slantar.

tisdag 25 april 2017

Nationalistisk transsexualism?

2013 gav Magnus Söderman, med bakgrund i den nationalsocialistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen samt det nationalistiska partiet Svenskarnas parti, ut boken Den trotsiga, ett pekoral om en ung kvinnas politiska uppvaknande och kamp i ett mångkulturellt område.

Idag släpper Logik förlag, som även gav ut Den trotsiga, boken Flickan som jagades av elden av debutanten Sebastian Bjurman, tidigare kommunfullmäktigekandidat för Svenskarnas parti. Även denna bok handlar om en ung kvinnas politiska uppvaknande.

På skrivkurser för personer med författarambitioner brukar man säga att man ska utgå från det man upplevt. Jag är glad att unga flickor inom den nationella rörelsen nu har ytterligare en person de kan höra av sig till när de vill ställa frågor som de inte vill prata om med sina föräldrar; mensen, preventivmedel och varför killar är så barnsliga...


fredag 17 februari 2017

Vila i frid, Börge

Kände du dig också lite dum när du, trots idogt tankearbete, inte visste vem deckarförfattaren Börge Hellström var, som idag rapporteras ha gott bort i cancer?

Då är du i gott sällskap. Den första jag kom att tänka på var den halländska författaren Björn Hellström, också han bland mycket annat deckarförfattare.

Om jag däremot säger Roslund/Hellström ramlar nog polletten ned. Börge Hellström var alltså en del av det svenska deckarförfattarparet Roslund/Hellström som skrivit fantastiska böcker som Ondskan, Flickan under gatan m fl.

Där Anders Roslund var journalisten som jobbat med bland annat kriminaljournalistik var Börge Hellström den fd kåkfararen och en av initiativtagarna till Kris, Kriminellas revansch i samhället, som hjälper fångar som avtjänat sina straff att skapa en vardag efter fullföljd dom.

Vi är många som kommer att sakna hans författarskap.

Vila i frid, Börge.

Kulturradion har lagt upp en intervju med de båda författarna från 2010. Den kan höras här:

tisdag 10 maj 2016

Joel Halldorf prisar teokratisk diktatur på Expressen Kultur

I dagens Expressen Kultur skriver Joel Halldorf om påven under rubriken "Nu är det påven som står upp för Europa" i prisande ordalag om påvens tal och handlingar. 

Orsaken är att påven i i helgen tog emot Karlspriset, ett pris som sägs delas ut till personer som har främjat europeisk enhet.

Halldorf skriver bl a;



Helgens tal var sannolikt påvens bästa hittills, och innehöll allt detta. Bredvid honom på estraden satt EU:s ledare Jean-Claude Juncker och Donald Tusk. I detta sällskap utbrast Franciskus i profetisk anda:"Vad har hänt med dig Europa, humanismens hem och förkämpen för mänskliga rättigheter, demokrati och frihet?




Detta efter att tidigare ha skrivit;


Det är ingen slump att medier oftare rapporterar om hans spontana symbolhandlingar och kommentarer, än om hans tal. Vi är vana att höra om påven som väljer en enkel lägenhet före palats, som åker Fiat i stället för limousine, äter med tiggare och tvättar invandrares fötter.Talen däremot hör man inte lika mycket om. Men när han får till det från talarstolen lyckas han förena rollerna av gammaltestamentlig profet, politisk visionär och andlig själasörjare.



Men vad stämmer egentligen om Vatikanstaten och dess ledare påven?


Vatikanstaten är en av världens minsta stater. Den är helt omgärdad av en mur som bevakas noga av beväpnade soldater. Även inne i Vatikanstaten har fler stängsel satts upp under den senaste tiden, och alla utlänningar (de som inte är medborgare i Vatikanstaten) bevakas noga. Vatikanstaten är också sett till befolkningsmängd en av världens rikaste stater.

Påven väljs på livstid av biskopar från hela världen. När han väl är vald ses han av sina efterföljare som en guds ställföreträdare på Jorden, och hans ord är denna guds ord och kan därför inte ifrågasättas.

Vad gäller fottvättning så är det en rit som utförs en gång per år enligt deras religions namn. Den "enkla lägenheten" är naturligtvis inte i någon av Italiens förorter, utan i Vatikanstaten där det inte finns några miljonprojekt.





Vatikanstaten är dessutom basen för en av världens största pedofilringar. När katolska präster och biskopar världen över upptäcks med att att sexuellt ha utnyttjat barn, oftast gossar men även flickor, så läser man det internt. Samarbete med polis undviks nogsamt. Inte sällan omplaceras istället våldtäktsmännen så att de på nytt kan ta upp sina våldtäkter.

Detta är alltså denna på livstid valde gudagestalt, alltid en man,  i en stenhårt bevakad nation och med stor tolerans för pedofili som Joel Halldorf anser vara en "... dröm för Europa: drömmen om en ny europeisk humanism, präglad av ekonomisk solidaritet, respekten för liv och förmåga till dialog."






onsdag 17 februari 2016

Falska leenden från Rättviseförmedlingen

I dagens Göteborgs-Posten (papperseditionen) presenteras Rättviseförmedlingens ordförande, Seher Yilmaz, med anledning av hennes 30-års dag på familjesidorna.

Hon ger enligt reportern Eyal Sharon Krafft, "...ett lika uppriktigt som vältaligt uttryck när hon berättar om det som hon uppfattar som samtidens största orättvisa: undermåligt flyktingmottagande."

I hennes kontakter med äldre hon möter på gatan är dock det ärliga uttrycket som bortblåst, detta enligt henne pga det rådande samhällsklimatet. Hon menar att det fanns mindre misstänksamhet förr, och säger;

"Då fanns det inte alls lika mycket misstänksamhet som i dag, vilket exempelvis får mig att le mot äldre för att de inte ska väcka misstänksamhet som kan få dem att rösta på Sverigedemokraterna." (sic!)

Att detta säger mer om hennes misstänksamhet mot äldre, än deras misstänksamhet mot henne, verkar hon inte alls ha i åtanke.

Rättviseförmedlingen har dessutom blivit hårt kritiserad av flera med utländskt ursprung. Detta då dessa personer inte ser sig som representanter för några andra än sig själva eller möjligen den organisation eller företag de är inbjudna som representanter för.

Exempel på detta är Göteborgs-Postens politiska chefredaktör Alice Teodorescu, den borgerliga ledarskribenten Sakine Madon m fl.

En granskning som Rebecca Weidmo Uvell gjorde, visade dessutom att en sk. Rättviseräknare som Rättviseförmedlingen gjort, och som hade förslag på 334 namn, förutom att ha kraftig slagsida åt vänster, dessutom innehöll alla som någon gång jobbat för Rättviseförmedlingen.

För detta fick Rättviseförmedlingen 72.000 kronor av Kulturdepartementet.

Slutligen; Rättviseförmedlingen kan alltså inte bara framledes misstänkas gynna sina egna när Regeringen frågar om råd, nu kan dessutom våra äldre inte vara säkra på om en mörkhårig kvinna ler åt dem för att hon är trevlig, eller om det är pga att hon tror att de är potentiella sverigedemokrater och därför vill ställa sig in...

tisdag 30 juni 2015

Åsa Linderborg, du ÄR eliten



Aftonbladets kulturchef, Åsa Linderborg, går i dagens tidning till storms mot "eliten". Hon avslutar med;

"Folket mot eliterna, ja, det är dags att även den svenska vänstern börja pratar i de termerna."

Åsa, du är eliten, Det är man om man är kulturchef på Sveriges största kvällstidning samt har råd att lägga tre miljoner på en "skrivarlya" även om de flesta begriper att du gjorde det för att slippa skatta bort det mesta av de fem miljoner kronor du tjänade på boken "Mig äger ingen"...

Det är elitens fel att SD växer | Kultur | Aftonbladet

torsdag 2 april 2015

Har du funderat på könsmaktsordningen i dag, Vin Diesel?

I dagens SvD recenserar Karoline Eriksson den senaste delen av franschisen "Fast and Furious", och skriver bl a följande;

" Alla är i princip osårbara, oavsett fallhöjd, explosioner, slag mot kroppen, frontalkrockar. Ingen, utom Kurt Russell, är över 35. Alla är attraktiva och attraherade och flåsigt heterosexuella. Könsmaktsordningen är total."

Varför bryr sig SvD ens om att skicka en recensent? Tror de på fullt allvar att denna film attraherar de som studerat 20 poäng genusvetenskap, eller att de som gillar franschisen hänger upp sig på hur könsmaktsordningen i filmen är? Och varför avlönar borgerliga SvD alls en bindgalen tokfeminist?



onsdag 4 februari 2015

VANish (2015)

"En ung kidnappad kvinna tvingas på en road trip full av mord och slakt som så gott som uteslutande utspelar sig i den van de färdas i."


Jag hoppas att Bryan Bockbrader (regissör som själv spelar en av de bärande rollerna i filmen) försvinner i en van. Gärna i en djup sjö med mycket bottenlera. 

För övrigt borde filmers filmaffischer följa samma regler som innehållsdeklarationer på livsmedel; Att den som är med mest i filmen kommer först. Fast då hade det krävts en lång affisch för att få med Danny Trejo.


Att se istället; Vad som helst inklusive "Myrornas krig" på TV.

måndag 2 februari 2015

Malena Ernman stödjer fängslade anarkister

Under lördagen lade operasångerskan Malena Ernman upp ett facebookinlägg om hennes syn på integrationen i Sverige. På bilden ses hon leende bära en t-shirt med texten ”Antifascist Allstars – No Pasaran”.

T-shirten är framtagen av en anarkistförening i Leeds, och överskottet går till att ekonomiskt stödja anarkister som fängslats. Anarkisten Ravi Gill, som bl a suttit fängslad för att ha misshandlat politiska motståndare på Welling Train Station, säger följande om t-shirten och inkomsterna den generar till bl a honom;


Knowing there’s guys and girls like you on the outside supporting us makes such a difference…It’s really nice not to be forgotten and I’ll be eternally grateful to everyone.” 



Med bärandet av denna t-shirt blir Malena Ernman ytterligare en i raden av kulturutövare som aktivt stödjer politiskt våld mot oliktänkande.


måndag 26 januari 2015

Guldbaggegala

I kväll är det Guldbaggegala. Bland de nominerade återfinns en som är glad över att en transperson är nominerad, en tidigare Leninpristagare samt kulturministerns man. Konferencier är Petra Mede.  Det blir nog the best of tv-shop på vhs istället.


fredag 9 januari 2015

Problemet med många recensioner

Denna artikel bevisar problemet med många recensioner;  Att de allt för ofta är skrivna av en recensent som vill framhäva sina egna konstnärliga ambitioner istället för det verk den är satt att recensera. .

Recensionen av Birdman – en enda lång mening - Göteborgs-Posten http://m.gp.se/kulturnoje/1.2596560-recensionen-av-birdman-en-enda-lang-mening

söndag 28 december 2014

Ty Bonnier tillhör makten och härligheten (i evighet...?)

I senaste Medierna i P1 diskuterades året som gått av en panel. För att få spridning på åsikterna hade man bjudit demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke, kulturchefen på Bonnierägda Expressen Karin Olsson, samt den frilansande journalisten, dock knuten till Bonnierägda Dagens Nyheter, Björn af Kleen.

Åsikterna blev som väntat. I talet om media och hur den bör möta den förtroendekris som nu gör att allt färre köper lösnummer och prenumerationer menade af Kleen att media bör satsa på mer granskande journalistik, och nämnde som exempel den beramade intervjun med Sverigedemokraternas Björn Söder. Af Kleen pekade på den som ett nytänkande. Uppenbarligen har han inte sett alla de ”granskande” och ”avslöjande” reportage som varje vecka sägs ha ”avslöjat” Sverigedemokraterna allt sedan de kom in i Riksdagen 2010. Granskningen av vad som ”egentligen sägs” i kulisserna hos Vänsterpartiet lyser dock fortfarande med sin frånvaro i regimmedia, och är en av orsakerna till att det svenska folkets förtroende för journalister är lika lågt som för börsmäklare.

Han tog också som exempel upp den artikel som Per Svensson på Sydsvenskan, även den Bonnierägd, skrev för SAS kundtidning och som var en attack på Sverigedemokraterna och deras norska broderparti Fremskrittspartiet. Eftersom en kundtidnings främsta uppgift inte brukar vara att göra sina kunder förargade drogs denna tidning in.

Karin Olsson ifrågasatte om licensavgifter endast skulle gå till de tre Public Service-bolagen Utbildningsradion, Sveriges Radio och Sveriges Television. Ett skamlöst förslag med tanke på den enorma makt Bonnierfamiljen har i Sverige i dag, och som eskalerat till att bli den mäktigaste mediefamiljen i en nation som av omvärlden räknas som ”demokratisk”.

Så sent som på 80-talet kunde kritik riktas mot familjen Bonnier från vänsterhåll. Denna kritik är nu så gott som bortblåst, och orsakerna är flera.

Med en allt mer differentierad, åtminstone i antal, mediemarknad under de senaste decennierna med kabel-tv men framförallt Internet, har allt fler utbildat sig till journalister. Detta då den tredje statsmakten, som journalism brukar kallas och dessutom är bolagsnamnet på det företag som gör Medierna i P1 för Sveriges Radio, är en enorm plattform för att forma människors syn på samhället. Bonnier har allt sedan de startade förlagsverksamhet varit de största inom bok och press, och har under de senaste decennierna dessutom nästan helt tagit över biomarknaden samt en stor del av televisionen.

Med ett överskott på journalister, få tillsvidareanställningar samt endast några stora ägarfamiljer (förutom familjen Bonnier också t ex familjen Hjörne) så vet journalister att de på minst vartannat, vart tredje påhugg kommer att jobba för någon av dessa familjer. Att då kritiskt granska dessa är detsamma som att göra sig omöjlig som journalist.

Bonniers har också sedan 1966 delat ut Stora Journalistpriset. Detta pris till journalister från Sveriges mäktigaste ägarfamilj fick ett extra lyft på nittiotalet när Lukas Bonniers Stora Journalistpris stiftades på hans 70-årsdag för att främja  "långvarig och fortgående journalistisk yrkesprestation". Detta har blivit så välrenommerat att Sveriges Televisions VD Eva Hamilton var programvärd vid den senaste prisutdelningen.


Vi lever i ett land där staten och kapitalet inte bara sitter i samma båt, de äger den också tillsammans. Ansvaret att förändra detta ligger på oss alla.

måndag 24 november 2014

SVT och misshandeln av Homeland



Homeland är en föredömlig satsning av SVT. För att tillförsäkra sig att så få som möjligt ser serien på stream eller som nertankad torrent har man under alla säsonger sett till att sända den dagen efter den sänts i USA, något som fått åtminstone mig att hålla mig i 24 timmar.

Dock har de denna säsong misshandlat serien mer än lovligt. Det första säsongsavsnittet, som alltid är förlängt, sändes kl 21. Därpå sändes de kl 22.10. Det är helt ok. Döm dock om min förvåning när jag i förra veckan skulle se Homeland, slog på kl 22.10 och de visade sig att den redan höll på?! De hade flyttat den till 21.55. I kväll går den kl 22, och tydligen nästa vecka med.


Att tablålagd -tv redan bland många ungdomar fått lämna plats för streamade alternativ är en sak, men är det för mycket begärt av SVT att när de nu satsar resurser för att vara i fas med USA satsar på en(!) tid för de normallånga avsnitten, och håller sig till det?

söndag 23 november 2014

Kulturskribent beger sig utanför reservatet

I dagens GP (pappersupplagan) skriver kulturskribenten Magnus Haglund om hur han beger sig på upptäcksfärd i sin bostadsort Göteborg. Orsaken är en resa med flygbussen till Landvetter;

Jag satt på flygbussen ut mot Landvetter. Precis när bussen passerat Liseberg och svängde av mot motorvägen, tittade jag upp mot de ståtliga husen i rött tegel på berget. Vad är det där för stadsdel egentligen? Hur kommer det sig att jag aldrig lagt märke till den förut? 

Med anledning av detta tar han sig en tur i Jakobsdal och Tynnered.

Varför är då dessa stadsdelar för en kulturskribent som, särskilt i hans ålder, borde ha varit runt i alla stadsdelar och känt på miljön, kulturen och vad de olika etniciteterna har att bidra med?

En av orsakerna kan vara är att han bor i det område som är Göteborgs Södermalm; Masthugget/Majorna/Linné. I likhet med Södermalm är det tre stadsdelar där alla inom  kultur- och mediesektorn vill hamna, och uppenbarligen till slut gör. Där ser man samma saker som alla andra i området, röstar på samma sätt (V, MP och Fi) och får därmed samma perspektiv på tillvaron.

Det bevisas åter att de mest inskränkta människorna i vår stad är de tidigare nämnda yrkesgrupperna; De inom kultur och media.

Tragiskt.

onsdag 5 november 2014

Gillian Flynn: Gone Girl

Få kan ha undgått Gone Girl, som sedan en tid även går som film på landets biografer. Historien om hur en mans fru plötsligt försvinner har varit en succé både som bok och på den vita duken.

En av orsakerna till bokens succé är upplägget; Frun försvinner i början av boken och vi får följa hur mannen hanterar det. Samtidigt får vi läsa en dagbok skriven av frun som visar att allting inte verkar vara som det ska. Boken är full av vändningar och är en riktig bladvändare. Tyvärr är slutet inte lika bra som boken i övrigt. Förhoppningsvis beror det på en allt för övertygande lektör, och inte författarens ursprungliga idé.


Mycket läsvärd dock.

lördag 10 maj 2014

Expressen Kulturs dagskurs för Alex och Sigges podcast: God

I går sågade Expressen Kulturs chefredaktör, Karin Olsson, Alex och Sigges podcast jäms med pungkulorna. Orsaken var att Sigge Eklund i en sketch ses urinera på ett exemplar av magasinet Filter. Hon skrev då;

När mediebranschen skälver under den stora digitala strukturomvandlingen känns det nästan som en symbolhandling. Papperstidningen, med sina ideal av kritisk granskning och integritet, är så ute. Nej, skaffa en podd, älta dina sponsorer, eller gå och dra något gammalt över dig!


I dag är dock tonen en annan. Alex Schulman har nämligen i samma podd hyllat Expressenmedarbetarna Martina Montelius och Gunilla Brodrejs podd ”Lunch med Montelius”! (Den senare hade tidigare en egen podd under det genanta namnet ”Ligga med Brodrej”.)

Han uttrycker nämligen sin kärlek till dem;

- Jag börjar älska de här två!


Vilken dagskurs Expressen Kultur ger Alex och Sigges podd i morgon återstår att se... 

tisdag 17 december 2013

Spökskriveri går ett steg längre

David Lagerkrantz, känd sk spökskrivare till Zlatans självbiografi, tar nu begreppet ett steg längre och nu blir nu spökskrivare för den avlidne journalisten och författaren Stieg Larsson och hans Millennium-serie.

David Lagercrantz skriver fjärde Millennium-boken

lördag 18 augusti 2012

För övrigt... (om "fri radio")

...kan man idag i hos vänstersekteristiska Aftonbladet Kultur läsa två artiklar av Clara Törnvall och Jenny Teleman. Dessa jobbar till vardags med kulturprogrammet Nya Vågen på Sveriges Radio. Det är dock inget förvånande. Sveriges Radio är vana vid att vänsterradikaler, ja tom stalinister som Sven Wollter, ges fria händer i deras kanaler.

Det som vore oväntat vore om journalister från t ex Axess magasin eller Neo skulle beredas samma möjlighet i "den fria radion"...

söndag 15 juli 2012

"Snacka går ju alltid..."

I dagens GP kritiserar författaren och kritikern, Malin Lindroth, Liseberg för att deras kaninfamilj inte är normbrytande. Hon skriver bl a;


Det är lätt att bli frustrerad på denna normkritik extra light som vill tala till alla utan att utmana någon. Samtidigt är satsningen ett bra exempel på en syn på normalitet som har blivit vanlig också utanför nöjesfältets grindar.


Var bor då denna utmanande kritiker av normalitet; Bergsjön? Bifrost? Hammarkullen?


Nej då, i den etniskt svenska pittoreska Bullerbyidyllen vid Kråkan i Mölndal, med ett etniskt svenskt äldre par som närmaste grannar.


Blir aldrig dessa kulturjournalister, proffstyckare och politiker illamående av sitt eget hyckleri...?



torsdag 21 juni 2012

Inget bröd men skådespel...

Göteborgs Stad går på knäna. Bara i Östra Göteborg (Kortedala och Bergsjön) ska det sparas 18 miljoner. Dessutom har Göteborgs kommun aldrig lyckats lyda lagen när det gäller att anordna förskoleplatser.

Ändå finns det 4 miljoner utöver budget att lägga på kvällens MTV-konsert. Dessutom verkar det inte vara så farligt att supa till kl 05 en torsdagsnatt då den röd-gröna majoriteten beviljat tillstånd för detta på Restaurang Trägår´n.

Den röd-gröna majoriteten i Göteborg verkar resonera som så; "Om de inte går att ge bröd åt folket, så ska de i alla fall få skådespel!"