Vänsterpartiet och islamismen

Nalin Pekgul försöker idag Expressens kulturdel koppla samman islamism med Sverigedemokraterna, detta genom att hänvisa till händelser i utlandet.

Man skulle ju annars kunna tro att islamister passade bäst i Vänsterpartiet som dels har sin grund i kommunismen, dels efter den sk "vitboken" valde en kommunist till partiledare, nu har en partiledare som ansåg att Forum för Levande Historia skulle lägga ned efter att de fått i uppdrag att upplysa om kommunismens terror samt nu jagar livet ur partiföreträdare som knystar om att det finns problem för kvinnor i muslimskt dominerade utanförskapsområden som inte endast kan förklaras med patriarkatet.

Fast den analysen vore kanske alltför grund för en socialist som måste förtydliga sina värderingar med att sätta till ordet demokrat likt forna tiders DDR och nutidens Nordkorea...

Nalin Pekgul (Foto: Wikipedia)

Teddybears samarbetar med ökänd "homofob"!

Svenska Dagbladet har recenserat Teddybears senaste skiva, Rock on, och recensent är Stefan Thungren.

Han beskriver Teddybears som en grupp som tidigare personifierade det grabbiga 90-talet, men nu anser dem vara "...en av våra mest politiska akter." Han skriver;

"När många andra håller märkligt tyst om sin samtid kuppar de mot SD i Sommarkrysset och markerar kraftigt gentemot sexistiska trakasserier av feministiska politiker."

Detta får anses ett tämligen märkligt uttalande då det närmast råder krav på artister idag att ta ställning mot Sverigedemokraterna för att få uppträda i minsta samlingslokal. Ibland räcker det att tom att vara släkt med några som kritiserat t ex förekomsten av asylboenden för att man ska anses vara persona non grata, något artisten Gunhild Carling fick kännas vid när hennes bröder uttryckte kritik mot ett kommande asylboende.

Vad som borde uppröra SvD:s journalist är dock att Teddybears denna gång valt att arbeta bl a med en av världens mest kända "homofober"  (eller homohatare som jag i detta fall hellre kallar honom då fobi är ett medicinsk uttryck som alltför ofta missbrukas), Beenie Man.

Så sent som 2010 väckte han stor uppståndelse när han skulle spela i Sverige. Inte bara för att han hatade bögar, utan för att han i en sång uppmanade till att skjuta dem. Detta bl a i sången "Damn!!!" vars intro går;

Well, I’m think of a new Jamaica

Mi come fi execute all a di gays

2012 gjorde Beenie Man avbön på Youtube, något som dock många på sociala medier ansåg vara en läpparnas och plånbokens bekännelse.


Att medelklassgrabbarna i Teddybears inte bryr sig om att en artist de samarbetar med så sent som för fyra år sen uppmanade sin publik att avrätta bögar förvånar mig inte. De håller sig trygga i den svenska ankdammen genom att hata sverigedemokrater.

Vad som förvånar mig mer är att Svenska Dagbladet har en musikrecensent som ignorerar allt vad SvD anser sig stå för, och dels inte kritiserar Beenie Man, utan istället hyllar honom i det avslutande stycket;

Och över detta samspelar Beenie Man med en tvärflöjt och en av årets ömmaste refränger på exempelvis ”Broken heart beat”. Det är stundtals högst charmant, med andra ord.

Det torde vara svårt för SvD Kultur att framöver med någon som helst trovärdighet kritisera en enda artist eller politiker, när det krävs så lite att gå från uppviglare till avrättning av bögar till att vara helt charmant...

Demokratiministerns man sökte roll i rasistanklagad tv-serie

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (Foto: Riksdagen.se)

Nöjesbladet skriver idag om en ny podd som lanserats av Kristian Luuk, och som ska handla om TV. Hans första gäst är kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Hon berätar där bl a att hennes man, Johannes Bah Kuhnke, sökte rollen som Claire Danes man i senaste serien.

Om kulturministern tillhört Alliansen eller Sverigedemokraterna hade detta blivit en stor skandal i svensk media. Homeland har nämligen kantats av anklagelser om rasistiska stereotyper av socialister och liberaler på kontinenten.

I ett avsnitt av Homeland befinner sig rollinnehavarna i ett syriskt fångläger. För att få graffiti som var så verklighetstrogen som möjligt lät de tyskar med arabiskt ursprung stå för graffitin. Dessa gillade dock inte budskapet i serien och skrev därför på arabiska budskap som "Homeland är rasistiskt" och "Den här serien representerar inte konstnärernas åsikter". Det första budskapet lyckades dessutom ta sig igenom produktionen och gick att ses i ett avsnitt som sänts tidigare under hösten.

Det måste dock ses som anmärkningsvärt att demokratiministerns man inte hade några problem med att söka till en serie som av hennes politiska fränder i Tyskland ses som rasistiskt.

Dock kommer hon undan med det. Som miljöpartist gäller helt andra måttstockar bland våra på Södermalm boende journalister.

Caesars hustru, eller i detta fall man, får inte misstänkas...

Ekot fortsätter anlita vänsterstatsvetare för analys av borgerliga

I dagens Luncheko rapporterar man om striden inom Kristdemokraternas ledning om rätten för homosexuella par att adoptera barn, där partiledare Ebba Busch-Thor är för.

Som expert har de åter valt Marie Demker, som de endast presenterar som professor i Statsvetenskap vid Göteborgs Universitet. De senaste åren har hon blivit deras återkommande expert när det gäller Allianspartierna samt Sverigedemokraterna.

Vad de aldrig berättar är att hon själv står på en grundmurad socialistisk värderingsgrund. Hon har varit kandidat till Regionsfullmäktige i Västra Götaland för Vänsterpartiet och hennes privata blogg heter Vänstra Stranden. Hon döljer således personligen inte sina socialistiska värderingar.

Varför en licensfinansierad nyhetsredaktion som anser sig stå för "fri radio" fortsätter vägra ha en balanserad och rättvis bevakning av Allianspartierna och Sverigedemokraterna är något kunderna, alltså licensbetalarna, borde ställa sig.

Uppenbarligen har vare sig nyhetsredaktionen eller Sveriges Radios chef, Cilla Benkö, några problem med dessa i det närmaste propagandistiska nyhetsinslag.

Andres Lokko kommer ut som "rasifierad"

Foto: Andres Lokko" av Frankie Fouganthin 

Borgerliga Svenska Dagbladets kulturkrönikör, den uttalat socialistiska Andres Lokko, gör sig i dagens blad åter sig lustig över de som ser problemen med Sveriges generösa flyktingpolitik, den bästa i världen enligt FNs flyktingorgan Unesco;

"Den som protesterar – av ren människokärlek eller på ideologiska grunder – är bara okunnig och försöker göra sig populär. Det har jag tröttnat på. Och sist jag kollade ingår jag också i kategorin folk. Om än, givetvis, med viss tvekan på grund av märkligt utländskt namn och ett svårt baltiskt yttre."

Det ÄR dock endast i ideologin Andres Lokko  vill kännas vid mångkultur. Som barn gick han på den etniskt homogena Estniska Skolan i Stockholm, i London bodde han i rika Notting Hill, och efter en kort sväng till Göteborg bosatte han sig åter i Stockholm där han nu bor på en adress där namnen på hans grannar ser ut som varje sverigedemokrats våta dröm.

Även Andres Lokko står således bakom mångkulturen. Långt, långt bakom...

PS, Trots att han anser sig ha " ett svårt baltiskt utseende" tvivlar jag på att han ses som "rasifierad" av de på vänsterkanten som sätter rasstandarden. Han ses nog snarare som "white as fuck"... DS.

Nyhetstorka hos Stiftelsen Expo

Man vet att det är nyhetstorka hos Stiftelsen Expo när de rapporterar om en konflikt om lokal organisering inom Sverigedemokraterna (SD).

Inom alla partier uppstår spänningar lokalt när de på kort tid ökar eller minskar. Personer som när ett parti varit litet har haft mycket makt riskerar tappa den när organisationen utökas med lokalavdelningar. På samma sätt är det när ett parti snabbt minskar. De som då haft stor makt inom en lokalavdelning vill inte tappa den till den gemensamma lokala organisationen.

Detta är dock inte så lätt att känna till om man jobbar för Stiftelsen Expo. Som stiftelse tillsätter styrelsen sig själv. På det sättet kan de se till att styrelsen endast består av etniska skandinaver, fem män och två kvinnor, där en man är ordförande.

Det kan inget årsmöte med "rasifierade" medlemmar ändra på...

Ty Bonnier tillhör makten och härligheten (i evighet...?)

I senaste Medierna i P1 diskuterades året som gått av en panel. För att få spridning på åsikterna hade man bjudit demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke, kulturchefen på Bonnierägda Expressen Karin Olsson, samt den frilansande journalisten, dock knuten till Bonnierägda Dagens Nyheter, Björn af Kleen.

Åsikterna blev som väntat. I talet om media och hur den bör möta den förtroendekris som nu gör att allt färre köper lösnummer och prenumerationer menade af Kleen att media bör satsa på mer granskande journalistik, och nämnde som exempel den beramade intervjun med Sverigedemokraternas Björn Söder. Af Kleen pekade på den som ett nytänkande. Uppenbarligen har han inte sett alla de ”granskande” och ”avslöjande” reportage som varje vecka sägs ha ”avslöjat” Sverigedemokraterna allt sedan de kom in i Riksdagen 2010. Granskningen av vad som ”egentligen sägs” i kulisserna hos Vänsterpartiet lyser dock fortfarande med sin frånvaro i regimmedia, och är en av orsakerna till att det svenska folkets förtroende för journalister är lika lågt som för börsmäklare.

Han tog också som exempel upp den artikel som Per Svensson på Sydsvenskan, även den Bonnierägd, skrev för SAS kundtidning och som var en attack på Sverigedemokraterna och deras norska broderparti Fremskrittspartiet. Eftersom en kundtidnings främsta uppgift inte brukar vara att göra sina kunder förargade drogs denna tidning in.

Karin Olsson ifrågasatte om licensavgifter endast skulle gå till de tre Public Service-bolagen Utbildningsradion, Sveriges Radio och Sveriges Television. Ett skamlöst förslag med tanke på den enorma makt Bonnierfamiljen har i Sverige i dag, och som eskalerat till att bli den mäktigaste mediefamiljen i en nation som av omvärlden räknas som ”demokratisk”.

Så sent som på 80-talet kunde kritik riktas mot familjen Bonnier från vänsterhåll. Denna kritik är nu så gott som bortblåst, och orsakerna är flera.

Med en allt mer differentierad, åtminstone i antal, mediemarknad under de senaste decennierna med kabel-tv men framförallt Internet, har allt fler utbildat sig till journalister. Detta då den tredje statsmakten, som journalism brukar kallas och dessutom är bolagsnamnet på det företag som gör Medierna i P1 för Sveriges Radio, är en enorm plattform för att forma människors syn på samhället. Bonnier har allt sedan de startade förlagsverksamhet varit de största inom bok och press, och har under de senaste decennierna dessutom nästan helt tagit över biomarknaden samt en stor del av televisionen.

Med ett överskott på journalister, få tillsvidareanställningar samt endast några stora ägarfamiljer (förutom familjen Bonnier också t ex familjen Hjörne) så vet journalister att de på minst vartannat, vart tredje påhugg kommer att jobba för någon av dessa familjer. Att då kritiskt granska dessa är detsamma som att göra sig omöjlig som journalist.

Bonniers har också sedan 1966 delat ut Stora Journalistpriset. Detta pris till journalister från Sveriges mäktigaste ägarfamilj fick ett extra lyft på nittiotalet när Lukas Bonniers Stora Journalistpris stiftades på hans 70-årsdag för att främja  "långvarig och fortgående journalistisk yrkesprestation". Detta har blivit så välrenommerat att Sveriges Televisions VD Eva Hamilton var programvärd vid den senaste prisutdelningen.

Vi lever i ett land där staten och kapitalet inte bara sitter i samma båt, de äger den också tillsammans. Ansvaret att förändra detta ligger på oss alla.

Folkrörelse för debattartikel

Inlägg av MOB Produktion.

Björn Häger: Problempartiet

Björn Häger (BH), född 1964, är journalist och har lång erfarenhet som reporter och redaktör hos Sveriges Radio, Sveriges Television och TV4, samt har utgivit läroböcker i journalistik. Boken "Problempartiet- Mediernas villrådighet kring Sd valet 2010" är en del av ett doktorandarbete på Institutionen för Medie- och Kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet.

Boken börjar med en kort sammanfattning av Sd:s historia från organisationen bevara Sverige Svenskt till dagens politiska parti, samt likheterna och skillnaderna med det kortlivade populistpartiet Ny Demokrati.

Boken är därefter uppdelad i kapitel där BH grundligt går igenom hur medierna förhöll sig till Sd i dels olika delar av valrörelsen men också olika delar av landet. Andra betydande händelser inför valet 2010 är debattartikeln i Aftonbladet, reklamspoten i TV4 och hur media ser på filosofin om konsekvensnutralitet (att en part kan vinna eller förlora på ett reportage inte är ett skäl att avstå). Till sin hjälp har en gedigen intervjustudie med flera av de största politiska journalisterna samt redaktörerna för våra mest betydande tidningar, TV- och radioprogram.

Genom att BH använt sig av forskningsmetoder i sitt arbete kan alla hitta exempel som styrker den egna tesen. Oavsett om man är politiskt intresserad och/eller intresserad av hur media verkar i vårt samhälle så är den här boken en guldgruva väl värd att köpa. Bara svaren från alla medverkande i boken gör att denna bok kommer att vara ett utmärkt referensverk i flera år framåt.

Problempartiet - Medierna villrådighet kring SD valet 2010

Björn Häger  (häftad, 2012) 

Länstidning i Östersund presenterar "den slutgiltiga lösningen" på Sd-problemet

I gårdagens ledare för socialdemokratiska Länstidningen i Östersund presenterar de en vision för den slutgiltiga lösningen på Sd-problemet. Hur många av partierna på gastuben som tillfrågats om att delta i utrotningen medelst gas är i skrivande stund okänt...

Juholt demokratiskt partipi(s)kad?

Tidigare idag bloggade jag om att Försvarsutskottets ordförande, socialdemokraten Håkan Juholt, ville se en bred uppslutning om Afghanistaninsatsen och till Expressen sade att de även innefattade Sverigedemokraterna.


Uppenbarligen sket han därmed i det blå (röda?) skåpet, och i sann socialistisk anda tvingade(?) man Juholt att idka självkritik och signera en debattartikel på Politikerbloggen med vad han egentligen skall tycka. Där står att läsa;


Samarbete om en överenskommelse är enligt mitt förmenande lämpligt och möjligt bara mellan demokratiska partier, vilket utesluter Sverigedemokraterna


Uttalandet är anmärkningsvärt at två skäl; Dels skall en erfaren utskottsordförande på bara några timmar vänt 180 grader, dels ingår uppenbarligen Vänsterpartiet med en ledare som vill göra en Castro och landsförvisa 330.000 svenska medborgare pga att de är icke önskvärda av politiska skäl.


Demokrati är uppenbarligen inte Socialdemokraternas starkaste gren...

S(d)?

Under valrörelsen upprepade Mona Sahlin med en dåres envishet följande uttalande;


Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande!


Idag säger Försvarsutskottets ordförande, socialdemokraten Håkan Juholt, att en bred uppslutning krävs kring Afghanistaninsatsen, och att Sverigedemokraterna bör ingå i beslutsunderlaget.


Jag tycker det är bra att man tar både demokratin och Afghanistaninsatsen på allvar, men frågan är hur länge Mona Sahlin kan sitta kvar som partiledare när tunga socialdemokratiska företrädare redan  en månad efter valet underminerar hennes auktoritet på detta sätt?

Aftonbladet gillar lika!

Karin Magnusson i sin krönika bortser helt från den starka kritik från flera politiska håll mot Aftonbladets egen policy; att uteslutande anställa etniska svenskar, samt att chefredaktören "försvarar" sitt val av att bo i en etniskt svensk enklav med att "personer med liknande bakgrund tenderar att bosätta sig med likasinnade".

Aftonbladet är därmed en av Sveriges bästa/sämsta exempel på "Vi gillar lika!".

(Om Karin Magnusson själv gillar att bo bland olika? Nja, mig veterligen kallas inte Kungsholmen för "Lilla Bagdad" direkt...)

Facket har rätt!

Jag tycker att behandlingen av Sd i media och samhället i stort är genant för demokratin MEN i detta fallet ger jag fackförbunden rätt. Fackförbunden har visserligen tillskansat sig oligopol, och i vissa fall monopol, på förhandlingsrätten, men de har gjort det på demokratisk väg och som organiserade föreningar. Därför har de rätt att vägra ta in samt utesluta medlemmar som de anser inte följer deras värderingsgrund.

Däremot har de ingen rätt att utesluta någon från a-kassan som är en delegerad myndighetsutövning.

Oansvarigt av fack att utesluta SD:are

Schyfferts syn på invandrares människovärde

Wow! Schyffert skryter om att han inte vill städa på ålderdomshem eller tömma sin bajsgrop, och därför tycker han att invandringen är bra för då kan de göra det istället för honom. Jag förstår att sossarna backade när de värvade en kändis med ett sådan syn på invandrares människovärde...

Jag är SD:s drömman

Henrik Schyffert om varför Sverige måste blandas upp med andra än sådana som honom