Glen Matlock: Good to go

Glen Matlock behöver inte bevisa något under resten av sitt liv efter att redan som nittonåring varit med och skrivit låtar till den platta som betytt mest för många i min generation; Never mind the Bollocks! Here´s the Sex Pistols!

Denna skiva går det dock tretton på dussinet av i pubrockgenren...

Judge Dread: The Best of Judge Dread

Du har hört låtarna varje sommar i 40 år, och denna sommar lär inte bli annorlunda; Inget veggie-BBQ är komplett utan Judge Dread!

Uriah Heep: Totally Driven

Det är sällan nyinspelningar av gamla låtar ger en bättre musikupplevelse än originalen, snarare låter det oftast som ett coverband. Det här är ett exempel på det.

Bret Michaels: True Grit (2015)

Bret Michaels försöker sig på en karriär inom den sk Bro-Country genren. Det är en genre där t ex Kid Rock gjort stor succé.

För Bret går det dock inget vidare. Har man tidigare i sin karriär sjungit för det fjolligaste av alla hair metal-band, Poison, och senare dessutom deltagit i en dokusåpa där man låter plastikoperera sig, så gnisslar sånger om hur han åker motorcykel och att tjejer gillar honom för att han är en "farlig kille" högre än en italiensk spårvagn i en kurva i Göteborg en söndagsmorgon.

Låtar som "Talk Dirty to Me" låter inte heller bättre i countryversion. Om Bret vill kan jag dock tala "dirty" till honom;

Din skiva låter skit!

ZZ Top - The Heaviest (2015)

Visserligen älskar jag ZZ Top, men det har väl släppts cirka femtielva samlingssalbum för många av dem.

Inte heller denna är omistlig då du säkerligen har alla låtarna hemma redan. Några låtar som inte är vanliga på deras samlingsalbum har tagits med, men du slipper inte t ex Sharp Dressed Man och Gimmie All Your Lovin' .

Köp istället: ZZ Top – Live in Texas (2008): Liveskiva med ZZ Top på ett strålande humör.

Light My Fire - A Classic Salute to the Doors

Plågsamt usel samlingsskiva av skickliga musiker och sångare som inte lagt två strån i kors för att göra tolkningarna av Doors låtskatt till sina egna.

Sammy Hagar: Lite Roast

(Troligen) inspelad på en eftermiddag och mixad på en kvart. Inte direkt dåligt men jag har personligen lite svårt för kända artister som gör "unplugged" skivor med vänsterhanden och säljer dem till fullpris.

Prince: Art Official Cage

Kanske inte det mest nyskapande man hört, men har man som artist uppfunnit både hjulet och elden så är det kanske inte heller nödvändigt att bevisa något mer...

Jill Johnson – A Woman Can Change Her Mind

Jill Johnson ska ha all heder för att hon är countryn trogen. Det må gå tretton på dussinet av henne i Nashville men i Sverige är hon numer överlägset countrydrottningen.

Ingen låt sticker direkt ut men det är inte heller nödvändigt då skivan hörs bäst i pickuppen med en cola i burkhållaren på backspegeln och solglasögonen i solskyddet.