Schymans andra talibantal

För ett par veckor sedan intervjuades populistiska Feministiskt Initiativs (Fi) ena partiledare, Gudrun Schyman, i Ekots Lördagsintervju. På frågor om hur deras utbudspolitik skulle finansieras svarade hon då med höjda nivåer på befintliga skatter, nya skatter, "hittan och dittan" samt att "pengar inte är allt här i världen".

Gudrun Schyman, Partiledare, Feministiskt Initiativ 

(Foto: Pressbild, Feministiskt Initiativ)

I lokaltidningen.se, som till synes verkar distribueras i huvudsak i sydligare delar av Sverige som papperstidning, lägger hon ut texten om kvinnor som tvingas bära slöja.

På frågor om hur kvinnor som bär slöja för att omgivningen och släkt kräver det svarar hon bl a att "västerländska kvinnor bär sin egen slöja";

– Nakenheten, med dess krav på att alltid vara lättklädd, och en utseendefixering som är gigantisk.

Hon säger vidare att Fi kämpar för kvinnors rätt att klä sig som de vill, och när reportern Markus Celander frågar om tydligare ställning från Fi för de kvinnor som tvingas bära slöja svarar Schyman;

– Men de kan ju kämpa mot det med slöjan på sig.
...

Om de kastade av sig kläderna så skulle väl ingen lyssna på dem.

Gudrun Schymans utläggningar är ett riktigt talibantal från början till slut, och när reportern kommer in på att unga flickor tvingas bära slöja/heltäckande klädsel för att undkomma mäns blickar kommer ett svar som skulle göra vilken ayatollah som helst tårögd;

Slöjan används från tidig ålder, med syfte att motverka mäns sexuella begär. Det är alltså flickans ansvar att…

– Kvinnors kläder är alltid det som diskuteras. Man diskuterar aldrig mäns kläder, har du tänkt på det?

Under dagen har även framkommit att Fi ämnar bojkotta årets Almedalen, detta då nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsen fått polistillstånd att ha möten.

Personligen tror jag att Feministiskt Initiativ skulle tjäna på att vara helt tysta fram tills valet är över och bara låta valsedlarna, som de tack vare sitt förra valresultat får bekostade och utlagda, tala för dem...

Falska leenden från Rättviseförmedlingen

I dagens Göteborgs-Posten (papperseditionen) presenteras Rättviseförmedlingens ordförande, Seher Yilmaz, med anledning av hennes 30-års dag på familjesidorna.

Hon ger enligt reportern Eyal Sharon Krafft, "...ett lika uppriktigt som vältaligt uttryck när hon berättar om det som hon uppfattar som samtidens största orättvisa: undermåligt flyktingmottagande."

I hennes kontakter med äldre hon möter på gatan är dock det ärliga uttrycket som bortblåst, detta enligt henne pga det rådande samhällsklimatet. Hon menar att det fanns mindre misstänksamhet förr, och säger;

"Då fanns det inte alls lika mycket misstänksamhet som i dag, vilket exempelvis får mig att le mot äldre för att de inte ska väcka misstänksamhet som kan få dem att rösta på Sverigedemokraterna." (sic!)

Att detta säger mer om hennes misstänksamhet mot äldre, än deras misstänksamhet mot henne, verkar hon inte alls ha i åtanke.

Rättviseförmedlingen har dessutom blivit hårt kritiserad av flera med utländskt ursprung. Detta då dessa personer inte ser sig som representanter för några andra än sig själva eller möjligen den organisation eller företag de är inbjudna som representanter för.

Exempel på detta är Göteborgs-Postens politiska chefredaktör Alice Teodorescu, den borgerliga ledarskribenten Sakine Madon m fl.

En granskning som Rebecca Weidmo Uvell gjorde, visade dessutom att en sk. Rättviseräknare som Rättviseförmedlingen gjort, och som hade förslag på 334 namn, förutom att ha kraftig slagsida åt vänster, dessutom innehöll alla som någon gång jobbat för Rättviseförmedlingen.

För detta fick Rättviseförmedlingen 72.000 kronor av Kulturdepartementet.

Slutligen; Rättviseförmedlingen kan alltså inte bara framledes misstänkas gynna sina egna när Regeringen frågar om råd, nu kan dessutom våra äldre inte vara säkra på om en mörkhårig kvinna ler åt dem för att hon är trevlig, eller om det är pga att hon tror att de är potentiella sverigedemokrater och därför vill ställa sig in...

Viveca Lärn - Utan personligt ansvar

Viveca Lärn skriver idag i GP om hur det på hennes tid "fanns plats i Göteborg". Hon exemplifierar detta med att hennes far hjälpte flyktingar och att hon i tredje klass i syslöjden fick se byxor för flyktingar, och avslutar med att hon tänker tänker tillbaka på denna tid när hon passerar Kärralund där tillfälliga bostäder för flyktingar planerar att byggas trots protester.

Att hon själv aldrig verkar ha tagit ett enda personligt initiativ för att hjälpa flyktingar i hela sitt liv (man väljer som bekant inte sina föräldrar eller, särskilt inte förr, bestämmer vad man ska göra i skolan) verkar hon inte reflektera över från sin lägenhet på Nya Älvstranden...