Schymans andra talibantal

För ett par veckor sedan intervjuades populistiska Feministiskt Initiativs (Fi) ena partiledare, Gudrun Schyman, i Ekots Lördagsintervju. På frågor om hur deras utbudspolitik skulle finansieras svarade hon då med höjda nivåer på befintliga skatter, nya skatter, "hittan och dittan" samt att "pengar inte är allt här i världen".

Gudrun Schyman, Partiledare, Feministiskt Initiativ 

(Foto: Pressbild, Feministiskt Initiativ)

I lokaltidningen.se, som till synes verkar distribueras i huvudsak i sydligare delar av Sverige som papperstidning, lägger hon ut texten om kvinnor som tvingas bära slöja.

På frågor om hur kvinnor som bär slöja för att omgivningen och släkt kräver det svarar hon bl a att "västerländska kvinnor bär sin egen slöja";

– Nakenheten, med dess krav på att alltid vara lättklädd, och en utseendefixering som är gigantisk.

Hon säger vidare att Fi kämpar för kvinnors rätt att klä sig som de vill, och när reportern Markus Celander frågar om tydligare ställning från Fi för de kvinnor som tvingas bära slöja svarar Schyman;

– Men de kan ju kämpa mot det med slöjan på sig.
...

Om de kastade av sig kläderna så skulle väl ingen lyssna på dem.

Gudrun Schymans utläggningar är ett riktigt talibantal från början till slut, och när reportern kommer in på att unga flickor tvingas bära slöja/heltäckande klädsel för att undkomma mäns blickar kommer ett svar som skulle göra vilken ayatollah som helst tårögd;

Slöjan används från tidig ålder, med syfte att motverka mäns sexuella begär. Det är alltså flickans ansvar att…

– Kvinnors kläder är alltid det som diskuteras. Man diskuterar aldrig mäns kläder, har du tänkt på det?

Under dagen har även framkommit att Fi ämnar bojkotta årets Almedalen, detta då nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsen fått polistillstånd att ha möten.

Personligen tror jag att Feministiskt Initiativ skulle tjäna på att vara helt tysta fram tills valet är över och bara låta valsedlarna, som de tack vare sitt förra valresultat får bekostade och utlagda, tala för dem...

Kulturradion: DDR stal konst - inte kommunisterna

Kulturradion i Sveriges Radio rapporterar idag om konststölder i DDR gjorda under den kommunistiska regimen. Har public service blivit objektivt?

Naturligtvis inte. Den konst som stals efter Andra världskriget gjordes av DDR och Sovjetunionen. Redan i ingressen slås fast skillnaden på diktaturer hos public service som bekostas av en bildskärmsavgift;

Över 70 år efter andra världskrigets slut syns ännu ingen ände på efterforskningarna om konsten och kulturskatterna som nazisterna stal av judar. Nu har det tyska Centret för förlorade kulturföremål också fått i uppdrag att kartlägga de fortsatta konststölderna efter kriget, i det sovjetockuperade Östtyskland och under DDR-regimen.

Ett objektivt rapporterande public service hade naturligtvis antingen använt ideologierna i båda fallen, nazister och kommunister, eller ländernas namn.

Nu är ju dock kommunismen, som av forskare anses ha mördat minst 30 miljoner människor, en ideologi som varmt omhuldas på kulturredaktioner; Ja, även i borgerliga tidningar. Den ses som en fin tanke som bara haft lite otur när den praktiserats.

Det är hög tid att en gång för alla göra sig av med public service och låta medborgarna i Sverige själva få avgöra vilken media de ev. vill stötta ekonomiskt med sina surt förvärvade slantar.

Kulturradion "tänker"- eller gör de...?

I gårdagens Kulturradio intervjuades två författare och översättare, Christoffer Folkhammar och Anne Lycke Holm, av programledaren Mona Masri om den nyutgivna boken "I love Dick" av den amerikanska författaren Chris Kraus.

I den nästan 15 minuter långa diskussion lyckades de tre med konststycket att 36 gånger(!) använda sig av ordet "tänker", och då nästan uteslutande i formen "jag tänker" eller som fråga "vad/hur tänker du". Mest skyldiga till denna närmast touretteliknande användning av ordet var utan tvekan Mona Masri och Christoffer Folkhammar.

Själv "tänker" (tycker/anser/tror/menar) jag att en synonymordbok vore på sin plats, särskilt om man livnär sig på att vara översättare, detta då man annars låter som en smurf på speed som "smurfar smurf" i en aldrig sinande ordström.

PS. Jag räknade bort när de sa att de/någon annan hade "tänkt" eller ordet "tankar". Med de orden inräknade hade vi nog annars nått femtistrecket... DS.

Ang Godmorgon världen 7/2

Journalistik ska skildra det som händer, och många anser dessutom att den ska vara konsekvensneutral, ett ord som tillskrivs Erik Fichtelius.

Det är där för anmärkningsvärt att media, bland annat GMV, konsekvent utelämnar det medborgargarde som den 2 februari maskerade attackerade en väktare i Fröslunda Centrum, vars uppgift var att skapa trygghet, sade till honom att han inte hade där att göra, för att sedan misshandla honom. (Även den löst hållna gruppen Pantrarna anser att polisen inte har något att göra i vissa bostadsområden. Mig veterligen finns det dock i skrivande stund inte något fall där någon med Panteremblem misshandlat en tjänsteman)
I en första händelserapport skrev polisen att väktaren hade sagt att samtliga hade "utländskt ursprung". (Händelserapporten är nu borttagen och tyvärr tog jag ingen skärmdump på den.)

Uppenbarligen är medborgargarden inget som endast sk. nationalister ägnar sig åt. Att media, och särskilt licensfinansierad sådan som anser stå än friare än övrig, väljer att inte ägna denna allvarliga händelse en tanke inte bara ger en förljugen bild av av dagens samhälle; Det säger också till väktaren som är satt att skapa trygghet att hans trygghet och hälsa är mindre värd.

Det ger slutligen fler invånare en orsak till att säga upp sin licens, som ju även betalar radio, då information inte anses vara just konsekvensneutral.

Kanske inte så febrigt i USA för Roy Andersson trots allt...

Kulturnytt i P1 tar idag upp att det råder "Total Roy Andersson-feber i USA". Den ska enligt uppgift gå upp i 35 städer.

Än så länge har dock mottagandet varit svalare än en januarinatt på Svalbard. Fram till i söndags hade den gått upp i två städer och spelat in 25.000 USD, vilket placerar den på 11.313:e plats som mest sedda utländska film genom tiderna.

MOB Produktion ämnar bevaka huruvida febern stiger under nästa vecka...

Ty Bonnier tillhör makten och härligheten (i evighet...?)

I senaste Medierna i P1 diskuterades året som gått av en panel. För att få spridning på åsikterna hade man bjudit demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke, kulturchefen på Bonnierägda Expressen Karin Olsson, samt den frilansande journalisten, dock knuten till Bonnierägda Dagens Nyheter, Björn af Kleen.

Åsikterna blev som väntat. I talet om media och hur den bör möta den förtroendekris som nu gör att allt färre köper lösnummer och prenumerationer menade af Kleen att media bör satsa på mer granskande journalistik, och nämnde som exempel den beramade intervjun med Sverigedemokraternas Björn Söder. Af Kleen pekade på den som ett nytänkande. Uppenbarligen har han inte sett alla de ”granskande” och ”avslöjande” reportage som varje vecka sägs ha ”avslöjat” Sverigedemokraterna allt sedan de kom in i Riksdagen 2010. Granskningen av vad som ”egentligen sägs” i kulisserna hos Vänsterpartiet lyser dock fortfarande med sin frånvaro i regimmedia, och är en av orsakerna till att det svenska folkets förtroende för journalister är lika lågt som för börsmäklare.

Han tog också som exempel upp den artikel som Per Svensson på Sydsvenskan, även den Bonnierägd, skrev för SAS kundtidning och som var en attack på Sverigedemokraterna och deras norska broderparti Fremskrittspartiet. Eftersom en kundtidnings främsta uppgift inte brukar vara att göra sina kunder förargade drogs denna tidning in.

Karin Olsson ifrågasatte om licensavgifter endast skulle gå till de tre Public Service-bolagen Utbildningsradion, Sveriges Radio och Sveriges Television. Ett skamlöst förslag med tanke på den enorma makt Bonnierfamiljen har i Sverige i dag, och som eskalerat till att bli den mäktigaste mediefamiljen i en nation som av omvärlden räknas som ”demokratisk”.

Så sent som på 80-talet kunde kritik riktas mot familjen Bonnier från vänsterhåll. Denna kritik är nu så gott som bortblåst, och orsakerna är flera.

Med en allt mer differentierad, åtminstone i antal, mediemarknad under de senaste decennierna med kabel-tv men framförallt Internet, har allt fler utbildat sig till journalister. Detta då den tredje statsmakten, som journalism brukar kallas och dessutom är bolagsnamnet på det företag som gör Medierna i P1 för Sveriges Radio, är en enorm plattform för att forma människors syn på samhället. Bonnier har allt sedan de startade förlagsverksamhet varit de största inom bok och press, och har under de senaste decennierna dessutom nästan helt tagit över biomarknaden samt en stor del av televisionen.

Med ett överskott på journalister, få tillsvidareanställningar samt endast några stora ägarfamiljer (förutom familjen Bonnier också t ex familjen Hjörne) så vet journalister att de på minst vartannat, vart tredje påhugg kommer att jobba för någon av dessa familjer. Att då kritiskt granska dessa är detsamma som att göra sig omöjlig som journalist.

Bonniers har också sedan 1966 delat ut Stora Journalistpriset. Detta pris till journalister från Sveriges mäktigaste ägarfamilj fick ett extra lyft på nittiotalet när Lukas Bonniers Stora Journalistpris stiftades på hans 70-årsdag för att främja  "långvarig och fortgående journalistisk yrkesprestation". Detta har blivit så välrenommerat att Sveriges Televisions VD Eva Hamilton var programvärd vid den senaste prisutdelningen.

Vi lever i ett land där staten och kapitalet inte bara sitter i samma båt, de äger den också tillsammans. Ansvaret att förändra detta ligger på oss alla.

Om vådan av att peka finger

I fredags ställde sig en nollåtta i Spanarna i P1 sig frågande till varför Göteborg hade lillebrorskomplex gentemot Malmö, när det hade presenterats ett förslag på ett hus som skulle bli högre än Turning Torso. I måndags presenterade stadsbyggnadsborgarrådet i Stockholm, Regina Kivus (m), tillsammans med vd Mattias Roos, SSM Bygg, och finansborgarrådet Sten Nordin (m) planerna på att bygga norra Europas högsta bostadshus.

När du pekar finger mot någon pekar tre fingrar tillbaka på dig själv...

För övrigt... (om "fri radio")

...kan man idag i hos vänstersekteristiska Aftonbladet Kultur läsa två artiklar av Clara Törnvall och Jenny Teleman. Dessa jobbar till vardags med kulturprogrammet Nya Vågen på Sveriges Radio. Det är dock inget förvånande. Sveriges Radio är vana vid att vänsterradikaler, ja tom stalinister som Sven Wollter, ges fria händer i deras kanaler.

Det som vore oväntat vore om journalister från t ex Axess magasin eller Neo skulle beredas samma möjlighet i "den fria radion"...

Kristdemokraterna och kulturen

Hörde precis ett inslag från gårdagen med Dan Kihlström i Kulturnytt. Fantastiskt. Han visste precis vilka som var "verklighetens folk", vad de pysslade med på sin fritid (snickrade såklart) och var som "folk är mest".
(För övrigt är det ett väldigt konstigt uttryck från ett parti som säger sig ha en "personalistisk människosyn", att alla är unika men beroende av gemenskap).

Kihlström skrev poesi och hade poesiböcker hemma, men kunde inte nämna en enda av författarna till någon av dem. När han skulle välja en nu levande svensk poet så lyckades han efter mycket om och men klämma ur sig Tranströmer.

Om det inte var för att jag själv känner kristdemokrater, och vet att de finns av alla sorter, (både såna som föredrar teater framför Ledin, vice versa och både och) så skulle man kunna tro att "verklighetens folk" är sådana som är lika illiterata som Kihlström.


Lyckligtvis är vi alla verkliga, och det oavsett om vi snickrar eller ej. Detta trots att Kd registrerat "verklighetens folk" på sig själva...

Vad är svenskhet?

I tisdags hade Studio Ett ett reportage om vad svenskhet är. Reportern Marie Nilsson Boij frågade bl a ut etnolog samt en muslim om vad som kan räknas som "svenskt"? Enligt min mening krånglade de till det onödigt mycket. "Svenskhet" kan nämligen sammanfattas i en mening;

"Svenskhet är den kultur, samt seder och bruk, som förekommer i de områden dit journalister, kulturarbetare och politiker (företrädesvis de med stort hjärta för integration samt det mångkulturella samhället) flyttar när de blivit ekonomiskt välbärgade."