På ledarplats i
dagens SvD blandar ledarskribenten Sanna Rayman äpplen och päron ang debatten om Frälsningsarméns berättigande att motta offentligt stöd för sin verksamhet. Hon ser inga problem med det och avslutar artikeln med;
Personligen har jag dock svårt att se skandalvärdet i Frälsningsarméns syn på homosexualitet och äktenskap med mera.
Blir de sämre på att dela ut mat till hemlösa då eller hur går egentligen resonemanget?
Dock handlar det inte om detta , utan till vilka organisationer bidrag skall utgå till och där är reglerna klara; De skall utgå till organisationer som har en demokratisk värdegrund och inte kränker någon pga kön, ras, religion eller sexuell läggning!
Även odemokratiska organisationer ägnar sig åt välgörenhet.
Gula korset, som är en organisation stödd av den nationalsocialistiska organisationen
Fria Nationalister, ägnar sig åt insamling för familjer vars föräldrar (oftast fäder) sitter i fängelse för brott. Ingen kan väl anse att dessa brottslingars barn har valt sina föräldrar, men jag har svårt att se att dessa skulle få bidrag för sin verksamhet. Den (förhoppningsvis) demokratiska organisationen
Räddningsmissionen ägnar sig åt
samma sak. Inte heller de barn, vars föräldrar söker stöd, har valt sina föräldrar men dessa barn har möjlighet till offentligt finansierat stöd.
Vill man dra det ytterigare till sin spets och gå utomlands så har även terrororganisationen Hamas en stor biståndsverksamhet, men jag tvivlar på att de kan få stöd av t ex Sida för det.
Sålunda; Frälsningsarmén gör inte nödvändigtvis ett sämre arbete än de demokratiska föreningar som inte kränker homosexuella, men deras värderingar gör att de omöjligen framöver kan tillgodoräkna sig offentliga bidrag om inte deras värdegrund förändras!
