Medierna i P1 om människosyn och sannolikhet

Programmet Medierna i P1 har en märklig människosyn och har dessutom hämtat sin retorik från Tage Danielssons monolog om sannolikhet.

SvD rapporterar helt riktigt att antalet fall av våld och misshandel av personal på Migrationsverket har ökat. Detta är Mediernas reporter kritisk mot. Enligt henne har antalet fall i "relativa tal" minskat.

Alltså; Antalet personer på Migrationsverket som har misshandlats är i faktiska tal fler, men det är fel att rapportera då personal på Migrationsverket får stå ut med fler övergrepp då antalet klienter ökat.

Det skulle vara intressant att höra Mediernas reporter berätta det för närstående till en mördad eller svårt misshandlat person på Migrationsverket.

För övrigt anser väl då Medierna rimligen att Maria Persson Löfgren inte alls blev misshandlad i Ryssland eftersom sannolikheten för att hon skulle bli det är så otroligt liten att det egentligen inte har hänt...

Teddybears samarbetar med ökänd "homofob"!

Svenska Dagbladet har recenserat Teddybears senaste skiva, Rock on, och recensent är Stefan Thungren.

Han beskriver Teddybears som en grupp som tidigare personifierade det grabbiga 90-talet, men nu anser dem vara "...en av våra mest politiska akter." Han skriver;

"När många andra håller märkligt tyst om sin samtid kuppar de mot SD i Sommarkrysset och markerar kraftigt gentemot sexistiska trakasserier av feministiska politiker."

Detta får anses ett tämligen märkligt uttalande då det närmast råder krav på artister idag att ta ställning mot Sverigedemokraterna för att få uppträda i minsta samlingslokal. Ibland räcker det att tom att vara släkt med några som kritiserat t ex förekomsten av asylboenden för att man ska anses vara persona non grata, något artisten Gunhild Carling fick kännas vid när hennes bröder uttryckte kritik mot ett kommande asylboende.

Vad som borde uppröra SvD:s journalist är dock att Teddybears denna gång valt att arbeta bl a med en av världens mest kända "homofober"  (eller homohatare som jag i detta fall hellre kallar honom då fobi är ett medicinsk uttryck som alltför ofta missbrukas), Beenie Man.

Så sent som 2010 väckte han stor uppståndelse när han skulle spela i Sverige. Inte bara för att han hatade bögar, utan för att han i en sång uppmanade till att skjuta dem. Detta bl a i sången "Damn!!!" vars intro går;

Well, I’m think of a new Jamaica

Mi come fi execute all a di gays

2012 gjorde Beenie Man avbön på Youtube, något som dock många på sociala medier ansåg vara en läpparnas och plånbokens bekännelse.


Att medelklassgrabbarna i Teddybears inte bryr sig om att en artist de samarbetar med så sent som för fyra år sen uppmanade sin publik att avrätta bögar förvånar mig inte. De håller sig trygga i den svenska ankdammen genom att hata sverigedemokrater.

Vad som förvånar mig mer är att Svenska Dagbladet har en musikrecensent som ignorerar allt vad SvD anser sig stå för, och dels inte kritiserar Beenie Man, utan istället hyllar honom i det avslutande stycket;

Och över detta samspelar Beenie Man med en tvärflöjt och en av årets ömmaste refränger på exempelvis ”Broken heart beat”. Det är stundtals högst charmant, med andra ord.

Det torde vara svårt för SvD Kultur att framöver med någon som helst trovärdighet kritisera en enda artist eller politiker, när det krävs så lite att gå från uppviglare till avrättning av bögar till att vara helt charmant...

Andres Lokko kommer ut som "rasifierad"

Foto: Andres Lokko" av Frankie Fouganthin 

Borgerliga Svenska Dagbladets kulturkrönikör, den uttalat socialistiska Andres Lokko, gör sig i dagens blad åter sig lustig över de som ser problemen med Sveriges generösa flyktingpolitik, den bästa i världen enligt FNs flyktingorgan Unesco;

"Den som protesterar – av ren människokärlek eller på ideologiska grunder – är bara okunnig och försöker göra sig populär. Det har jag tröttnat på. Och sist jag kollade ingår jag också i kategorin folk. Om än, givetvis, med viss tvekan på grund av märkligt utländskt namn och ett svårt baltiskt yttre."

Det ÄR dock endast i ideologin Andres Lokko  vill kännas vid mångkultur. Som barn gick han på den etniskt homogena Estniska Skolan i Stockholm, i London bodde han i rika Notting Hill, och efter en kort sväng till Göteborg bosatte han sig åter i Stockholm där han nu bor på en adress där namnen på hans grannar ser ut som varje sverigedemokrats våta dröm.

Även Andres Lokko står således bakom mångkulturen. Långt, långt bakom...

PS, Trots att han anser sig ha " ett svårt baltiskt utseende" tvivlar jag på att han ses som "rasifierad" av de på vänsterkanten som sätter rasstandarden. Han ses nog snarare som "white as fuck"... DS.

Bekväma företagsledare

Pernilla Ström, titulerad småföretagare och styrelseproffs, har skrivit en ledarkolumn i SvD. Åter är det lönepåslaget för arbetstid under helger och kvällar som kritiseras.

Jag har under alla mina år haft en del jobb, och på ett ställe varit klubbordförande i facket. Om jag haft frågor till chefer, lokalt eller på huvudkontoret, och oavsett om det är under kvällar, helger (vanliga lördag-söndag, kristna eller borgerliga) eller under juli månad, så har det oftast varit omöjligt att få något svar då de varit lediga.

Däremot har de ofta under arbetstid på vardagar kl 7-8 till absolut senast kl 18, kritiserat begreppet "obekväm arbetstid".

Det har inte imponerat då, och det imponerar inte heller nu.

Har du funderat på könsmaktsordningen i dag, Vin Diesel?

I dagens SvD recenserar Karoline Eriksson den senaste delen av franschisen "Fast and Furious", och skriver bl a följande;

" Alla är i princip osårbara, oavsett fallhöjd, explosioner, slag mot kroppen, frontalkrockar. Ingen, utom Kurt Russell, är över 35. Alla är attraktiva och attraherade och flåsigt heterosexuella. Könsmaktsordningen är total."

Varför bryr sig SvD ens om att skicka en recensent? Tror de på fullt allvar att denna film attraherar de som studerat 20 poäng genusvetenskap, eller att de som gillar franschisen hänger upp sig på hur könsmaktsordningen i filmen är? Och varför avlönar borgerliga SvD alls en bindgalen tokfeminist?

Internationella skidförbundet Fis – Mer jämställt än SvD Sport

I gårdagens SvD Sport rasade skribenten Anders Lindblad under rubriken ”Ta jämställdhetsfrågan på allvar” mot Internationella skidförbundets (Fis) styrande Council, och att de bara har en kvinna representerad bland 16 ledamöter. Han går ut hårt i ingressen;

Längdåkningen är konservativ och gubbig. När Charlotte Kalla ger sig ut på jakt efter sin första individuella VM-medalj i karriären kör hon och de andra damerna bara hälften så långt som herrarna. Och i det internationella förbundets styrande Council är könsfördelningen 16–1. Men någon förändring är det inte ens tal om.

I brödtexten tar han upp en artikel från årsboken för Sveriges centralförening för idrottens främjande 1928 skriven av en Gunnar Frostell;

Nervösa kräkningar, extas och förkrosselse, som utlöser sig i hejdlöst gråt, förekom vid nämnda tillfälle ingalunda sällsynt, är vidrigt i samband med en fostrande idrott och bör snarast bortskaffas från de olympiska spelen såväl som varje idrottsligt program.

Anders Linblad avslutar med att ställa krav på Fis;

Det faktum att internationella skidförbundet Fis styrande Council består av 16 män och endast en kvinna är talande nog för gubbigheten.

Skidsporten måste vakna upp ur mossigheten och åtminstone börja diskutera jämställdhetsfrågorna på allvar.

Övriga skribenter på SvD Sport som på lördagen bidrog med texter var, förutom TT och tidigare nämnde Anders Lindblad; Jan Majlard, Carl Göransson, Håkan Bergholtz, Per Vallgårda, Petter Nilsson och Håkan Södergren.

Om det är av rädsla för att kvinnliga skribenter skulle kräkas ner tangentborden på redaktionen är i skrivande stund inte känt...

Svenska Dagbladet om "lyx"

Man skulle kunna tro att en konservativ tidning som Svenska Dagbladet (SvD) ansåg att tillgång till högre studier var en självklarhet i ett civiliserat samhälle, och inte en "lyx". Det anser de dock inte. Maria Ludvigsson, värvad i juni från Svenskt Näringsliv, anser att studenter inte ska klaga;

Att ha tillgång till universitet oavsett vem du är, kunna ta studielån för att finansiera en kostnadsfri (inte gratis!) utbildning och med ett par tre år i studentmiljö utvecklas och förkovra sig för att sedan gå in i yrkeslivet med en självvald utbildning i ryggen, är lyx.


Att det inte är en "lyx" utan en självklar och sund investering i ett demokratiskt och civiliserat samhälle att låta de som har intresse att förkovra sig vidare även om de inte är födda med silversked i mun verkar inte föresväva Ludvigsson.


Vad som däremot är en lyx är att låta Schibsted-ägda SvD få mångmiljonbelopp i presstöd varje år trots att ägarkoncernen går med stor vinst. Detta resursslöseri är något ledarredaktionen på SvD borde ta upp i en artikelserie...

Sanna Rayman blandar äpplen och päron ang Frälsningsarmén!

På ledarplats i dagens SvD blandar ledarskribenten Sanna Rayman äpplen och päron ang debatten om Frälsningsarméns berättigande att motta offentligt stöd för sin verksamhet. Hon ser inga problem med det och avslutar artikeln med;

Personligen har jag dock svårt att se skandalvärdet i Frälsningsarméns syn på homosexualitet och äktenskap med mera.

Blir de sämre på att dela ut mat till hemlösa då eller hur går egentligen resonemanget?

Dock handlar det inte om detta , utan till vilka organisationer bidrag skall utgå till och där är reglerna klara; De skall utgå till organisationer som har en demokratisk värdegrund och inte kränker någon pga kön, ras, religion eller sexuell läggning!

Även odemokratiska organisationer ägnar sig åt välgörenhet. Gula korset, som är en organisation stödd av den nationalsocialistiska organisationen Fria Nationalister, ägnar sig åt insamling för familjer vars föräldrar (oftast fäder) sitter i fängelse för brott. Ingen kan väl anse att dessa brottslingars barn har valt sina föräldrar, men jag har svårt att se att dessa skulle få bidrag för sin verksamhet. Den (förhoppningsvis) demokratiska organisationen Räddningsmissionen ägnar sig åt samma sak. Inte heller de barn, vars föräldrar söker stöd, har valt sina föräldrar men dessa barn har möjlighet till offentligt finansierat stöd.

Vill man dra det ytterigare till sin spets och gå utomlands så har även terrororganisationen Hamas en stor biståndsverksamhet, men jag tvivlar på att de kan få stöd av t ex Sida för det.

Sålunda; Frälsningsarmén gör inte nödvändigtvis ett sämre arbete än de demokratiska föreningar som inte kränker homosexuella, men deras värderingar gör att de omöjligen framöver kan tillgodoräkna sig offentliga bidrag om inte deras värdegrund förändras!

Avslöjande perspektiv

Maria Eriksson försöker i SvD:s ledarblogg plocka poäng på att Feministiskt Initiativ, ett parti där den absoluta majoriteten av medlemmarna är kvinnor, inte har 50/50 mellan könen på Riksdagslistan.

Det som är verkligt bekymmersamt, nämligen att hälften av namnen kommer från Stockholm och ingen norr om Uppsala, verkar dock inte beröra henne...