Expressen behövs om sanningen ska fram...

Svenska staten naziregistrerade judar, bögar och journalister

Den svenska nyhetssajten Nyheter Idag (NI) har under de senaste dagarna avslöjat statlig registrering av personer enligt följande kriterier;

”Cirka 12 000 internationella och svenska konton som ägnar sig åt drev, hot, hat och hets mot migranter, kvinnor och HBTQ-personer, men även mot organisationer som är engagerade i mänskliga rättigheter. Dessa konton har ofta högerextrem och/eller nynazistisk inriktning och hetsar även till våld”

NI presenterar flera namn som kan anses märkliga i sammanhanget, t ex den liberala journalisten Margit Richert, Expressens utrikeskorrespondent Magda Gad samt Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman, detta genom den statliga myndigheten Svenska Institutet, vars uppgift är "... att öka omvärldens intresse för Sverige. Genom strategisk kommunikation och utbyte inom kultur, utbildning och vetenskap främjas samarbeten och långsiktiga relationer med andra länder."

Den i Sverige uppmärksammade amerikanske journalisten, Tim Pool, känd efter sin granskning av sk "utsatta områden", och som haft samarbete med bl a  NBC, Reuters, Al Jazeera, och Time, är också registrerad i detta "nazistregister". Han har gått igenom namn på den amerikanska kontinenten och funnit att t ex Dave Rubin, klassisk liberal, homosexuell och gift med en man, finns med. (Dave Rubin leder webtv-programmet Rubin Report där han intervjuar personer inom samhälle, politik och kultur.)

Vill du själv se om du finns med? Då kan du se det här

Nedan följer ett Youtubeinslag där Tim Pool berättar hur han reagerade på naziregistreringen:

(Källor: Nyheter Idag, Wikipedia, Timcast på Youtube)

Joel Halldorf prisar teokratisk diktatur på Expressen Kultur

I dagens Expressen Kultur skriver Joel Halldorf om påven under rubriken "Nu är det påven som står upp för Europa" i prisande ordalag om påvens tal och handlingar. 

Orsaken är att påven i i helgen tog emot Karlspriset, ett pris som sägs delas ut till personer som har främjat europeisk enhet.

Halldorf skriver bl a;

Helgens tal var sannolikt påvens bästa hittills, och innehöll allt detta. Bredvid honom på estraden satt EU:s ledare Jean-Claude Juncker och Donald Tusk. I detta sällskap utbrast Franciskus i profetisk anda:"Vad har hänt med dig Europa, humanismens hem och förkämpen för mänskliga rättigheter, demokrati och frihet?

Detta efter att tidigare ha skrivit;

Det är ingen slump att medier oftare rapporterar om hans spontana symbolhandlingar och kommentarer, än om hans tal. Vi är vana att höra om påven som väljer en enkel lägenhet före palats, som åker Fiat i stället för limousine, äter med tiggare och tvättar invandrares fötter.Talen däremot hör man inte lika mycket om. Men när han får till det från talarstolen lyckas han förena rollerna av gammaltestamentlig profet, politisk visionär och andlig själasörjare.

Men vad stämmer egentligen om Vatikanstaten och dess ledare påven?

Vatikanstaten är en av världens minsta stater. Den är helt omgärdad av en mur som bevakas noga av beväpnade soldater. Även inne i Vatikanstaten har fler stängsel satts upp under den senaste tiden, och alla utlänningar (de som inte är medborgare i Vatikanstaten) bevakas noga. Vatikanstaten är också sett till befolkningsmängd en av världens rikaste stater.

Påven väljs på livstid av biskopar från hela världen. När han väl är vald ses han av sina efterföljare som en guds ställföreträdare på Jorden, och hans ord är denna guds ord och kan därför inte ifrågasättas.

Vad gäller fottvättning så är det en rit som utförs en gång per år enligt deras religions namn. Den "enkla lägenheten" är naturligtvis inte i någon av Italiens förorter, utan i Vatikanstaten där det inte finns några miljonprojekt.

Vatikanstaten är dessutom basen för en av världens största pedofilringar. När katolska präster och biskopar världen över upptäcks med att att sexuellt ha utnyttjat barn, oftast gossar men även flickor, så läser man det internt. Samarbete med polis undviks nogsamt. Inte sällan omplaceras istället våldtäktsmännen så att de på nytt kan ta upp sina våldtäkter.

Detta är alltså denna på livstid valde gudagestalt, alltid en man,  i en stenhårt bevakad nation och med stor tolerans för pedofili som Joel Halldorf anser vara en "... dröm för Europa: drömmen om en ny europeisk humanism, präglad av ekonomisk solidaritet, respekten för liv och förmåga till dialog."

Ty Bonnier tillhör makten och härligheten (i evighet...?)

I senaste Medierna i P1 diskuterades året som gått av en panel. För att få spridning på åsikterna hade man bjudit demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke, kulturchefen på Bonnierägda Expressen Karin Olsson, samt den frilansande journalisten, dock knuten till Bonnierägda Dagens Nyheter, Björn af Kleen.

Åsikterna blev som väntat. I talet om media och hur den bör möta den förtroendekris som nu gör att allt färre köper lösnummer och prenumerationer menade af Kleen att media bör satsa på mer granskande journalistik, och nämnde som exempel den beramade intervjun med Sverigedemokraternas Björn Söder. Af Kleen pekade på den som ett nytänkande. Uppenbarligen har han inte sett alla de ”granskande” och ”avslöjande” reportage som varje vecka sägs ha ”avslöjat” Sverigedemokraterna allt sedan de kom in i Riksdagen 2010. Granskningen av vad som ”egentligen sägs” i kulisserna hos Vänsterpartiet lyser dock fortfarande med sin frånvaro i regimmedia, och är en av orsakerna till att det svenska folkets förtroende för journalister är lika lågt som för börsmäklare.

Han tog också som exempel upp den artikel som Per Svensson på Sydsvenskan, även den Bonnierägd, skrev för SAS kundtidning och som var en attack på Sverigedemokraterna och deras norska broderparti Fremskrittspartiet. Eftersom en kundtidnings främsta uppgift inte brukar vara att göra sina kunder förargade drogs denna tidning in.

Karin Olsson ifrågasatte om licensavgifter endast skulle gå till de tre Public Service-bolagen Utbildningsradion, Sveriges Radio och Sveriges Television. Ett skamlöst förslag med tanke på den enorma makt Bonnierfamiljen har i Sverige i dag, och som eskalerat till att bli den mäktigaste mediefamiljen i en nation som av omvärlden räknas som ”demokratisk”.

Så sent som på 80-talet kunde kritik riktas mot familjen Bonnier från vänsterhåll. Denna kritik är nu så gott som bortblåst, och orsakerna är flera.

Med en allt mer differentierad, åtminstone i antal, mediemarknad under de senaste decennierna med kabel-tv men framförallt Internet, har allt fler utbildat sig till journalister. Detta då den tredje statsmakten, som journalism brukar kallas och dessutom är bolagsnamnet på det företag som gör Medierna i P1 för Sveriges Radio, är en enorm plattform för att forma människors syn på samhället. Bonnier har allt sedan de startade förlagsverksamhet varit de största inom bok och press, och har under de senaste decennierna dessutom nästan helt tagit över biomarknaden samt en stor del av televisionen.

Med ett överskott på journalister, få tillsvidareanställningar samt endast några stora ägarfamiljer (förutom familjen Bonnier också t ex familjen Hjörne) så vet journalister att de på minst vartannat, vart tredje påhugg kommer att jobba för någon av dessa familjer. Att då kritiskt granska dessa är detsamma som att göra sig omöjlig som journalist.

Bonniers har också sedan 1966 delat ut Stora Journalistpriset. Detta pris till journalister från Sveriges mäktigaste ägarfamilj fick ett extra lyft på nittiotalet när Lukas Bonniers Stora Journalistpris stiftades på hans 70-årsdag för att främja  "långvarig och fortgående journalistisk yrkesprestation". Detta har blivit så välrenommerat att Sveriges Televisions VD Eva Hamilton var programvärd vid den senaste prisutdelningen.

Vi lever i ett land där staten och kapitalet inte bara sitter i samma båt, de äger den också tillsammans. Ansvaret att förändra detta ligger på oss alla.

"Snacka går ju alltid,men snacka så det går..."

I dagens GT går chefredaktören Frida Boisen till attack mot statsvetaren Mikael Gilljam, som ifrågasätter folkomröstningars legitimitet. Man kan kan tycka vad man vill om folkomröstningar, men har man läst någon statsvetenskap alls, eller bara haft minsta intresse av det, så vet man att folkomröstningar som regel ses som något som bör undvikas i en parlamentarisk demokrati. Inte sällan används det av politiker som vill två sina händer vid svåra beslut. Det är också ett av skälen till att vi bara har rådgivande folkomröstningar. 

Det är dock inte det mest uppseendeväckande i denna ledare, utan följande passage;

Dagens sämsta: Att samtliga fem inbjudna föredragare på demokratiseminariet var män med svenskklingande namn. Och jag inte såg någon inbjuden seminariedeltagare, som såg ut att ha en utomeuropeisk bakgrund. Just saying. Ett demokratiseminarium bör spegla fler röster än vita män med makt och flådiga titlar.

Den vita chefredaktören för GT heter alltså Frida Boisen. Hennes närmaste chef är den vita Gunilla Herlitz, som är VD för Expressen, till vilken GT är en edition. Ansvarig utgivare för Expressen/GT/Kvällsposten är den vite Thomas Mattsson.

Ägare till GT är familjen Bonnier, som tillsammans med Hjörnes Stampen har ett medieoligopol i Sverige.

Det är lättare att tala om demokrati och mångfald. Mycket svårare att leva upp till. Frida Boisen fortsätter att inte direkt imponera...

Expressen Kulturs dagskurs för Alex och Sigges podcast: God

I går sågade Expressen Kulturs chefredaktör, Karin Olsson, Alex och Sigges podcast jäms med pungkulorna. Orsaken var att Sigge Eklund i en sketch ses urinera på ett exemplar av magasinet Filter. Hon skrev då;

När mediebranschen skälver under den stora digitala strukturomvandlingen känns det nästan som en symbolhandling. Papperstidningen, med sina ideal av kritisk granskning och integritet, är så ute. Nej, skaffa en podd, älta dina sponsorer, eller gå och dra något gammalt över dig!

I dag är dock tonen en annan. Alex Schulman har nämligen i samma podd hyllat Expressenmedarbetarna Martina Montelius och Gunilla Brodrejs podd ”Lunch med Montelius”! (Den senare hade tidigare en egen podd under det genanta namnet ”Ligga med Brodrej”.)

Han uttrycker nämligen sin kärlek till dem;

- Jag börjar älska de här två!

Vilken dagskurs Expressen Kultur ger Alex och Sigges podd i morgon återstår att se... 

Ligga med Brodrej? Nej tack!

I våras skapade Expressens kritiker Gunilla Brodrej debatt om sexism inom operakonsten , och då speciellt på Göteborgsoperan, och exemplifierade med Graham Vicks uppsättning av Dmitrij Sjostakovitjs opera "Lady Macbeth från Mtsensk";

Denna spektakulära uppsättning innehåller en rad scener som förhärligar den råa manliga sexualiteten. Bland annat framställs det som om bondflickan Aksiniya skulle tycka om att bli sextrakasserad. Här ser ni en glad tjej som gillar att bli påsatt bakifrån i en grävskopa medan ett 20-tal män tittar på. Aksinya tilldelas ingen djupare roll än denna att vara ett av häradsbetäckarens villiga offer. Inte ens Sjosta­kovitj hade reducerat henne till slampa. Men det gör Vick.

Diskussionen fick bränsle på brasan när Göteborgsoperans dramaturg i en kombination av grabbig och låg humor samt okunskap om hur Facebook fungerar i en tråd innehållande bl a hans man fantiserade om Gunilla Brodrejs sexualliv.

Allt hade kunnat sluta där; en kvinnlig kulturjournalist skriver en analys man kan tycka vad man vill om och bemöts sjusärdeles lågt. Det gör det inte...

Sedan en tid har Brodrej startat ett pod-program som heter... Ligga med Brodrej(sic!)! Enligt en bild på sidan för programmet syftar titeln på att intervjuobjektet ligger ner när det intervjuas men naturligtvis är titeln dubbeltydlig, helt i linje med den klick-journalistik "fina" kulturjournalister säger sig så förakta. 

Och Gunilla Brodrej förvandlat sig till en kvinna en ny person i varje program får "ligga med"...

Expressenmedarbetare hyllar politisk terror som metod

I tisdagens Expressen (liberal) hyllar Expressenmedarbetaren och ledarskribenten på socialistiska Dagens Arena, Anna Hellgren, den politiska terrorn som metod för att uppnå förändringar. Under rubriken "Regnbågens ljus" jämför hon att Uppsala Pride hindrar Folkpartiet och Liberala Ungdomsförbundet (LUF) att delta som organisation i sitt tåg med att HBT-liberalerna för några år sen stoppade den av Säkerhetspolisen stämplade politiskt extrema gruppen Antifascistisk Aktion (AFA) från att delta i Stockholm Pride. AFA är en organisation som, och jag citerarar; "...ägnar sig även bland annat åt hot och attacker mot enskilda personer. " 

AFA har även under dagen meddelat LUF att de ämnar besöka deras alternativa prideparad  "med 30-40 militanta anarkister på er parad på torsdag. Många av oss kanske kommer beväpnade".

Inget av detta lär dock ändra på Anna Hellgrens syn att Uppsala Pride gör rätt då hon i sin artikel skriver "...diskussionen ett friskhetstecken för en rörelse som har sitt ursprung i ett våldsamt upplopp mot polis och förtryckande strukturer."

Den likaledes liberala tidningen Göteborgs-Posten (GP) arvoderar sedan lång tid den syndikalistiska våldsromantikern Edda Manga, vars bostadskollektiv är uppkallat efter RAF-terroristen Jan-Carl Raspe. 

Man kan visserligen förfäkta åsikten att en liberal tidning skall ha högt i tak, men att liberala tidningar år efter år på regelbunden basis skall arvodera socialister som prisar våld som metod kan knappast ligga i ägarnas eller läsarnas intresse. Eller är det verkligen så illa att både GP och Expressen samtycker...?

Grattis Expressen!

Expressen är bara att gratulera till värvningen av Sydsvenskans politiske reporter Niklas Orrenius. Niklas är i mitt tycke en av de absolut bästa inom sitt gebit, och när det gäller den rädsla som präglar alla etniciteter och religioner som utgör vår integrationsproblematik den absolut bästa.

Egentligen är inte hans journalistik så märkvärdig; Han tar sig tid att lyssna till de han intervjuvar och skriver sedan ner det han hört. Kort sagt gammal hederlig journalistik. Tyvärr något som försvunnit i nätsajtstider där artiklar uppdateras allt eftersom en händelseutveckling framskrider.

Jag hoppas verkligen att Niklas ställt kravet på Expressen att hans artiklar skall få fortsätta ta tid.

Om ni inte känner till honom sedan tidigare kan jag varmt rekommendera hans senaste bok "Sverige forever in my heart", en bok med 23 reportage från Sydsvenskan som han kompletterat med nyskrivna uppföljningar och förord.

Aftonbladet och yttrandefriheten

Idag släpptes dem kinesiska konstnären och regimkritikern Ai Weiwei fri mot borgen efter en massiv internationell kritik. Aftonbladets tidigare chefredaktör, Anders Gerdin, väljer dock dagen till ära att lyfta fram att Aftonbladet och Expressen framöver kan tjäna än mer pengar på reklam för utländska spelbolag, som en seger för yttrandefriheten.


Anders "Weiwei" Gerdin avslutar sin artikel med;


"Själv hoppas jag nu slippa tillbringa fler dagar i svenska rättssalar för att försvara den svenska tryckfrihetslagstiftningen."


Inte endast Kina modiga män har...

Dagens "Hur tänkte de?": Expressens TV-bilaga

I veckans TV-bilaga TV14, har de sex extra sidor. Hur tänkte de då? Skulle det följt med två sidor inbladat, eller brukar de ha två ibladade sidor. Mystiskt...

Journalisten undfallande mot antisemitism

Angående Journalistförbundets tidning Journalistens intervju med kände antisemiten Johannes Wahlström finns bara följande att säga;

Att vara antisemit är inte att vara provocerande.  Att vara undfallande mot antisemitism är inte att skydda yttrandefriheten. 

Punkt. 

Expressen Extra, sist med det senaste!

I senaste numret av skvallertidningen Expressen Extra (som jag köper varje vecka för att ha på toaletten där jag klipper mig och därför måste ha där i sann frisöranda) skriver man under rubriken "Senaste nytt" om den tidigare svensktoppsstjärnan Marie Arturén-Persson som gift om sig med sin man för tredje gången. I artikeln, som är som hämtad ur Svenska Journalen, berättar de hur de gled isär men växte ihop igen.

"Thomas brukar säga att vi är som Elizabeth Taylor och Richard Burton."

Slutklämmen visar dock att Expressen Extra kanske skarvat lite med sanningen när de braskade på med "Senaste nytt";

"Den 12 november 1997 var det dags för ännu en vigsel. Tredje gången gillt."

1997?! 1997?!!! Förra millenniet?!!! Min tandläkarmottagnings Allers från 2003 är mer senaste nytt!!!

Sanningen bakom Pinks "biljettrusning" i Expressen

I fredagens GT/Expressen kan man läsa under rubriken "Biljettrusning till Pink på Ullevi" att 10 000 biljetter såldes på 2 timmar. Med tanke på att Frölunda Hockey i vanliga fall säljer samma biljetter till vanliga grundspelsmatcher, samt att publikkapaciteten på Ullevi är halverad till 20 000, så blev jag misstänksam. Jag påmindes då om att jag bläddrat förbi en annons i Aftonbladet för denna konsert, och slår därför upp sidan.

Mycket riktigt! Tillsammans med MTV och Rix FM är Expressen huvudsponsorer för konserten! Så mycket för den journalistiska bedriften att hälften av biljetterna finns kvar till en konsert i miniformat på Ullevi kan benämnas som "biljettrusning"...

Spy inte i Louvren!

När en krönikör under tidspress inför en deadline saknar något att skriva om, kan man alltid ta fram en klassiker; ”Jag spyr!”.

Detta har ”storheter” som Schulman, Skugge och Birro gjort flera gånger genom åren, och den här gången är det Expressens Jonas Esbjörnssons tur.

Efter en vecka där fotbollsälskare världen över har gått med ett stort leende tack vare den helt fantastiska matchen mellan Chelsea och Liverpool, skriver Jonas;

Vilken kanon av Ronaldo! Vilken chip av Walcott! Men tre av fyra semifinallag från England - för tredje året i rad. Jag tror jag spyr.
…

Men allvarligt talat, hur jävla kul är det att år efter år se tre av de fyra stora i Premier League bland de fyra sista också i Champions League? De engelska miljarderna - och miljardärerna - är på väg att döda både spänningen och charmen med den här turneringen.

Jag vet inte hur ni läsare resonerar, men själv njuter jag av fotboll utförd med teknisk skicklighet, kombinerat med dribblingar, genomskärare och inlägg som annars bara kan ses som animationer i ett tv-spel. Detta hindrar naturligtvis inte att jag går och ser min lokala fotbollsklubb, ÖIS, där ingen av spelarna är ens i närheten (sorry Allbäck och Santos) att leverera ett spel som vi får se i CL-slutspelet. Att klaga på att år efter år se tre av de fyra stora i Premier League bland de fyra sista också i Champions League, är som att gå i Louvren och gnälla över att det finns för få målningar av gråtande barn och piprökande sjökaptener.

Naturligtvis kan det vara kul att någon gång se en oväntad uppstickare, men hur brukar deras spel se ut i fotbollsturneringar med hög kvalité? Jo, en tät defensiv som går ut på att döda en överlägsen motspelares snabba kortpassningsspel, och att själv göra mål på en av de högst tre chanser man får per match.

Gör som jag, och stöd din lokala hötorgskonstnär, men spy inte då du besöker Louvren!