Kulturradion: DDR stal konst - inte kommunisterna

Kulturradion i Sveriges Radio rapporterar idag om konststölder i DDR gjorda under den kommunistiska regimen. Har public service blivit objektivt?

Naturligtvis inte. Den konst som stals efter Andra världskriget gjordes av DDR och Sovjetunionen. Redan i ingressen slås fast skillnaden på diktaturer hos public service som bekostas av en bildskärmsavgift;

Över 70 år efter andra världskrigets slut syns ännu ingen ände på efterforskningarna om konsten och kulturskatterna som nazisterna stal av judar. Nu har det tyska Centret för förlorade kulturföremål också fått i uppdrag att kartlägga de fortsatta konststölderna efter kriget, i det sovjetockuperade Östtyskland och under DDR-regimen.

Ett objektivt rapporterande public service hade naturligtvis antingen använt ideologierna i båda fallen, nazister och kommunister, eller ländernas namn.

Nu är ju dock kommunismen, som av forskare anses ha mördat minst 30 miljoner människor, en ideologi som varmt omhuldas på kulturredaktioner; Ja, även i borgerliga tidningar. Den ses som en fin tanke som bara haft lite otur när den praktiserats.

Det är hög tid att en gång för alla göra sig av med public service och låta medborgarna i Sverige själva få avgöra vilken media de ev. vill stötta ekonomiskt med sina surt förvärvade slantar.

Kulturradion "tänker"- eller gör de...?

I gårdagens Kulturradio intervjuades två författare och översättare, Christoffer Folkhammar och Anne Lycke Holm, av programledaren Mona Masri om den nyutgivna boken "I love Dick" av den amerikanska författaren Chris Kraus.

I den nästan 15 minuter långa diskussion lyckades de tre med konststycket att 36 gånger(!) använda sig av ordet "tänker", och då nästan uteslutande i formen "jag tänker" eller som fråga "vad/hur tänker du". Mest skyldiga till denna närmast touretteliknande användning av ordet var utan tvekan Mona Masri och Christoffer Folkhammar.

Själv "tänker" (tycker/anser/tror/menar) jag att en synonymordbok vore på sin plats, särskilt om man livnär sig på att vara översättare, detta då man annars låter som en smurf på speed som "smurfar smurf" i en aldrig sinande ordström.

PS. Jag räknade bort när de sa att de/någon annan hade "tänkt" eller ordet "tankar". Med de orden inräknade hade vi nog annars nått femtistrecket... DS.

Ekot fortsätter anlita vänsterstatsvetare för analys av borgerliga

I dagens Luncheko rapporterar man om striden inom Kristdemokraternas ledning om rätten för homosexuella par att adoptera barn, där partiledare Ebba Busch-Thor är för.

Som expert har de åter valt Marie Demker, som de endast presenterar som professor i Statsvetenskap vid Göteborgs Universitet. De senaste åren har hon blivit deras återkommande expert när det gäller Allianspartierna samt Sverigedemokraterna.

Vad de aldrig berättar är att hon själv står på en grundmurad socialistisk värderingsgrund. Hon har varit kandidat till Regionsfullmäktige i Västra Götaland för Vänsterpartiet och hennes privata blogg heter Vänstra Stranden. Hon döljer således personligen inte sina socialistiska värderingar.

Varför en licensfinansierad nyhetsredaktion som anser sig stå för "fri radio" fortsätter vägra ha en balanserad och rättvis bevakning av Allianspartierna och Sverigedemokraterna är något kunderna, alltså licensbetalarna, borde ställa sig.

Uppenbarligen har vare sig nyhetsredaktionen eller Sveriges Radios chef, Cilla Benkö, några problem med dessa i det närmaste propagandistiska nyhetsinslag.

Har Sverige en "regim", Ekot?

 Milan Djelevic. (Foto: Pablo Dalence/Sveriges Radio)

I dagens Morgoneko rapporterar deras utsände, Milan Djelevic, att Egypten förbereder nya antiterrorlagar. Orsaken är att domar drar ut på tiden, ibland upp till fem år, då åtalade har rätt till två överklaganden. Enligt den förre parlamentsledamoten och advokaten Shawki Al-Sayed ska domar i terrormål nu endast kunna överklagas i en instans och tanken är att en dom ska kunna verkställas inom 18 månader.

Milan Djelevic kommenterar beslutet på följande sätt;Den nya bestämmelsen är ett sätt för regimen att ge terrormål högsta prioritet. Antiterrorlagen började visserligen beredas redan 2011, men har sedan malt på i det politiska systemet.

Ordet regim är visserligen från början ett neutralt bergrepp, men numer används det mest inom retorik som ett sätt att tala om att man anser ett styre i ett land är odemokratiskt. Frågan man kan ställa sig blir därför; Anser Ekot att Sverige har en regim?

I Sverige kan de flesta åtalade bara överklaga i en instans. Då det är Tingsrätt som avgör överlägset flest mål är det därför Hovrätt som handhar ev. överklaganden. För att få överklaga ytterligare en gång, då till Högsta Domstolen (HD), krävs att HD anser att målet har en prejudicerande effekt på lagstiftningen.

Man kan visserligen anse att Egypten saknar ett fullgott demokratiskt statsskick. Att kalla de en "regim" för att de vill lägga en del av rättspolitiken på samma nivå som Sverige kan dock knappast kallas odemokratiskt, eller utgöra grund för ordet "regim".

I så fall är Sveriges regim bra mycket mer odemokratisk som endast i undantagsfall godkänner överklaganden i två instanser.

Ekots "kupp"

I dagens Luncheko rapportera man från valet till Folketinget i Danmark. Som expert har man valt att ha en boende på plats, Lars Dencik, professor i socialpsykologi vid Roskilde Universitet. (Ett något märkligt val kan tyckas. Fanns det ingen statsvetare som ville uttala sig?)

I sin rapport uppger han att invandringsfrågan "kuppats" in. Uttalandet väcker en del frågor; Hur "kuppar" man in en fråga i en valrörelse? Kan även t ex miljöfrågor och delad föräldraförsäkring "kuppas" in?

Det är tydligt att Ekot, trots att de anser sig vara "fri radio", håller stenhårt på de värderingar som några få valdistrikt på Södermalm bekänner sig till.

Fotnot: Lars Dencik, född 17 maj 1941, är en svensk professor i socialpsykologi. Sedan 1974 är han verksam vid universitetet i Roskilde. Dencik har bl.a. forskat om den samhälleliga moderninseringens betydelse för individers identitetsupplevelse, familjemönster m.m. Många av hans publikationer handlar om judendomen i det moderna samhället. Dencik har ofta deltagit i den offentliga debatten och har bl.a. argumenterat emot att förbjuda omskärelse av pojkar. Han är far till skådespelaren David Dencik. (Källa: Wikipedia)

Kanske inte så febrigt i USA för Roy Andersson trots allt...

Kulturnytt i P1 tar idag upp att det råder "Total Roy Andersson-feber i USA". Den ska enligt uppgift gå upp i 35 städer.

Än så länge har dock mottagandet varit svalare än en januarinatt på Svalbard. Fram till i söndags hade den gått upp i två städer och spelat in 25.000 USD, vilket placerar den på 11.313:e plats som mest sedda utländska film genom tiderna.

MOB Produktion ämnar bevaka huruvida febern stiger under nästa vecka...

Kat – en ”mild drog” enligt Lunchekot

Ekots Mellanösternkorrespondent, Cecilia Uddén, rapporterar i dagens Luncheko från Jemen. I reportaget intervjuar hon en kat-tuggande man, en drog som Uddén kallar ”den milda drogen”.

Att den i Sverige olagliga drogen inte är vare sig mild eller ofarlig kan många vittna om. Bland kvinnoorganisationer vars medlemmar har män som tagit med sig missbruket till Sverige, vittnar de om hur drogen rentav kidnappat deras män. 

Kat, blad som tuggas under lång tid och ger ett rus liknande cannabis, är en drog som gör missbrukarna ointresserade av annat. Många kvinnor har vittnat om hur deras män blir ointresserade av någon annan social verksamhet, och därför är helt utlämnade till all skötsel av familj och ekonomi. Det är också ett av alla skäl till att drogen är förbjuden i Sverige.

Cecilia Uddén må ha vilken relation som helst till kat. Det kan dock inte vara ett licensfinansierat nyhetsprograms uppgift att verka för en mer liberal syn på denna drog.

Kattuggande man i Jemen. (Foto: Wikipedia)

Ty Bonnier tillhör makten och härligheten (i evighet...?)

I senaste Medierna i P1 diskuterades året som gått av en panel. För att få spridning på åsikterna hade man bjudit demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke, kulturchefen på Bonnierägda Expressen Karin Olsson, samt den frilansande journalisten, dock knuten till Bonnierägda Dagens Nyheter, Björn af Kleen.

Åsikterna blev som väntat. I talet om media och hur den bör möta den förtroendekris som nu gör att allt färre köper lösnummer och prenumerationer menade af Kleen att media bör satsa på mer granskande journalistik, och nämnde som exempel den beramade intervjun med Sverigedemokraternas Björn Söder. Af Kleen pekade på den som ett nytänkande. Uppenbarligen har han inte sett alla de ”granskande” och ”avslöjande” reportage som varje vecka sägs ha ”avslöjat” Sverigedemokraterna allt sedan de kom in i Riksdagen 2010. Granskningen av vad som ”egentligen sägs” i kulisserna hos Vänsterpartiet lyser dock fortfarande med sin frånvaro i regimmedia, och är en av orsakerna till att det svenska folkets förtroende för journalister är lika lågt som för börsmäklare.

Han tog också som exempel upp den artikel som Per Svensson på Sydsvenskan, även den Bonnierägd, skrev för SAS kundtidning och som var en attack på Sverigedemokraterna och deras norska broderparti Fremskrittspartiet. Eftersom en kundtidnings främsta uppgift inte brukar vara att göra sina kunder förargade drogs denna tidning in.

Karin Olsson ifrågasatte om licensavgifter endast skulle gå till de tre Public Service-bolagen Utbildningsradion, Sveriges Radio och Sveriges Television. Ett skamlöst förslag med tanke på den enorma makt Bonnierfamiljen har i Sverige i dag, och som eskalerat till att bli den mäktigaste mediefamiljen i en nation som av omvärlden räknas som ”demokratisk”.

Så sent som på 80-talet kunde kritik riktas mot familjen Bonnier från vänsterhåll. Denna kritik är nu så gott som bortblåst, och orsakerna är flera.

Med en allt mer differentierad, åtminstone i antal, mediemarknad under de senaste decennierna med kabel-tv men framförallt Internet, har allt fler utbildat sig till journalister. Detta då den tredje statsmakten, som journalism brukar kallas och dessutom är bolagsnamnet på det företag som gör Medierna i P1 för Sveriges Radio, är en enorm plattform för att forma människors syn på samhället. Bonnier har allt sedan de startade förlagsverksamhet varit de största inom bok och press, och har under de senaste decennierna dessutom nästan helt tagit över biomarknaden samt en stor del av televisionen.

Med ett överskott på journalister, få tillsvidareanställningar samt endast några stora ägarfamiljer (förutom familjen Bonnier också t ex familjen Hjörne) så vet journalister att de på minst vartannat, vart tredje påhugg kommer att jobba för någon av dessa familjer. Att då kritiskt granska dessa är detsamma som att göra sig omöjlig som journalist.

Bonniers har också sedan 1966 delat ut Stora Journalistpriset. Detta pris till journalister från Sveriges mäktigaste ägarfamilj fick ett extra lyft på nittiotalet när Lukas Bonniers Stora Journalistpris stiftades på hans 70-årsdag för att främja  "långvarig och fortgående journalistisk yrkesprestation". Detta har blivit så välrenommerat att Sveriges Televisions VD Eva Hamilton var programvärd vid den senaste prisutdelningen.

Vi lever i ett land där staten och kapitalet inte bara sitter i samma båt, de äger den också tillsammans. Ansvaret att förändra detta ligger på oss alla.

Östblocket på Gärdet förnekar sig inte

I helgen firar hela Europa att det är 25 år sedan Berlinmuren föll, något som ledde till att processen att störta den kommunistiska diktaturen i östblocket och befria dess medborgare.

Detta firar man i Östblocket på Gärdet i Stockholm, där man i programmet Kino förutom en exposé över filmer där muren har ingått intervjua vänsterfilmaren Mike Leigh som får Stockholmsfestivalens stora pris för sin livsgärning, samt Jan Myrdalsällskapets Leninpristagare 2010, Roy Andersson, som ska tala om sin nya film En duva satt på en gren och funderade över tillvaron.