Bente är en kvinna i som passerat
tonåren och jobbar på sin styvfars gård. Hennes mor lider av
psykiska problem och åker titt som tätt in på psyket för vård.
Bente själv är visserligen rapp i käften men bär också på ett
mörker, något hon ständigt oroas skall ta över henne. När hennes
kärlek, Leo, sviker släpper hon greppet och låter sig drivas med
ett gäng med minst sagt destruktiv livsstil.
Det här är Mirja Unges andra roman,
och hon visar även där att hon äger ett språk som hon är ensam
om i Sverige. Hennes uttryckssätt gör att man lever sig in i hur
Bente känner det in i detalj med ett flöde som äter sig in under
huden. Det mörker hon bär på beskrivs i ett fantastiskt stycke som
många kan känna igen sig i;
För mörkret fanns gränsnära det
låg i blodet och kunde välla och skölja över allting i huvudet
genom ådrorna bara man släppte greppet och taget så kom det
blodvarma mörkret och förde en bortom det skarpa.
Mirja Unge är en av de mest
intressanta svenska författarna idag, något hon fortsatt befästa
med senare böcker som t ex Motsols.