Sjuttiotalet var en högtid för oss
konnässörer av kvinnofängelsefilmer, där mer eller mindre vackra
kvinnor, iklädda mer eller mindre kläder, utsatte andra/utsattes
för sex och våld i varierande grad. Produktionen var alltid
lågbudget.
Raze ska nog vara en hommage till
dessa men misslyckas på alla punkter utom möjligen
skådespelarbudgeten, där nog endast Zoe Bell och ev Sherilyn Fenn
fått kollektivavtalsenlig lön.
Problemet är att man försöker slänga
in för många trådar, där inte en enda följs upp. Att försöka
psykologisera i manuset i denna sortens filmer är också dömt att
misslyckas. Om manuset inte får plats på ett Rizlapapper är det
för långt. Kanske hade de en förhoppning att detta skulle bli en
serie av filmer? Om så verkar de ha upptäckt att det inte skulle
ske halvvägs in i filmandet.
Det här är en film du kan missa med
gott samvete.
Att se istället; 99 Women av
B-filmskungen Jess Franco
