I dagens Göteborgs-Posten (papperseditionen) presenteras Rättviseförmedlingens ordförande, Seher Yilmaz, med anledning av hennes 30-års dag på familjesidorna.
Hon ger enligt reportern Eyal Sharon Krafft, "...ett lika uppriktigt som vältaligt uttryck när hon berättar om det som hon uppfattar som samtidens största orättvisa: undermåligt flyktingmottagande."
I hennes kontakter med äldre hon möter på gatan är dock det ärliga uttrycket som bortblåst, detta enligt henne pga det rådande samhällsklimatet. Hon menar att det fanns mindre misstänksamhet förr, och säger;
"Då fanns det inte alls lika mycket misstänksamhet som i dag, vilket exempelvis får mig att le mot äldre för att de inte ska väcka misstänksamhet som kan få dem att rösta på Sverigedemokraterna." (sic!)
Att detta säger mer om hennes misstänksamhet mot äldre, än deras misstänksamhet mot henne, verkar hon inte alls ha i åtanke.
Rättviseförmedlingen har dessutom blivit hårt kritiserad av flera med utländskt ursprung. Detta då dessa personer inte ser sig som representanter för några andra än sig själva eller möjligen den organisation eller företag de är inbjudna som representanter för.
Exempel på detta är Göteborgs-Postens politiska chefredaktör Alice Teodorescu, den borgerliga ledarskribenten Sakine Madon m fl.
En granskning som Rebecca Weidmo Uvell gjorde, visade dessutom att en sk. Rättviseräknare som Rättviseförmedlingen gjort, och som hade förslag på 334 namn, förutom att ha kraftig slagsida åt vänster, dessutom innehöll alla som någon gång jobbat för Rättviseförmedlingen.
För detta fick Rättviseförmedlingen 72.000 kronor av Kulturdepartementet.
Slutligen; Rättviseförmedlingen kan alltså inte bara framledes misstänkas gynna sina egna när Regeringen frågar om råd, nu kan dessutom våra äldre inte vara säkra på om en mörkhårig kvinna ler åt dem för att hon är trevlig, eller om det är pga att hon tror att de är potentiella sverigedemokrater och därför vill ställa sig in...
