Familjen Bonnier kräver sänkta bokpriser av sina konkurrenter

I Kulturnytt rapporteras idag att nätbokhandeln Adlibris vill att bokförlag skall sänka sina priser till 120:- för en nyutgiven bok. Då Adlibris ägs av familjen Bonnier innebär det i princip att det är de konkurrerande bokförlagen som skall sänka sina intäkter, detta då Bonnierförlagens intäkter stannar inom familjen. Detta samband nämndes naturligtvis inte av Kulturnytt i "public service".

I  förra veckan krävde familjen Bonnier genom sitt bolag Bonnierförlagen att det privata företaget Bokmässan i Göteborg skulle stoppa den presstödsberättigade tidningen Nya Tider från deltagande.

Detta sade VD:n nej till och hänvisade till Bokmässans värderingar om yttrandefrihet.

Familjen Bonnier sökte under vintern presstöd för sina tidningar Dagens Nyheter och Sydsvenskan. De fick nej då de båda är dominerande tidningar inom sina respektive lokalområden.

Ty Bonnier tillhör makten och härligheten (i evighet...?)

I senaste Medierna i P1 diskuterades året som gått av en panel. För att få spridning på åsikterna hade man bjudit demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke, kulturchefen på Bonnierägda Expressen Karin Olsson, samt den frilansande journalisten, dock knuten till Bonnierägda Dagens Nyheter, Björn af Kleen.

Åsikterna blev som väntat. I talet om media och hur den bör möta den förtroendekris som nu gör att allt färre köper lösnummer och prenumerationer menade af Kleen att media bör satsa på mer granskande journalistik, och nämnde som exempel den beramade intervjun med Sverigedemokraternas Björn Söder. Af Kleen pekade på den som ett nytänkande. Uppenbarligen har han inte sett alla de ”granskande” och ”avslöjande” reportage som varje vecka sägs ha ”avslöjat” Sverigedemokraterna allt sedan de kom in i Riksdagen 2010. Granskningen av vad som ”egentligen sägs” i kulisserna hos Vänsterpartiet lyser dock fortfarande med sin frånvaro i regimmedia, och är en av orsakerna till att det svenska folkets förtroende för journalister är lika lågt som för börsmäklare.

Han tog också som exempel upp den artikel som Per Svensson på Sydsvenskan, även den Bonnierägd, skrev för SAS kundtidning och som var en attack på Sverigedemokraterna och deras norska broderparti Fremskrittspartiet. Eftersom en kundtidnings främsta uppgift inte brukar vara att göra sina kunder förargade drogs denna tidning in.

Karin Olsson ifrågasatte om licensavgifter endast skulle gå till de tre Public Service-bolagen Utbildningsradion, Sveriges Radio och Sveriges Television. Ett skamlöst förslag med tanke på den enorma makt Bonnierfamiljen har i Sverige i dag, och som eskalerat till att bli den mäktigaste mediefamiljen i en nation som av omvärlden räknas som ”demokratisk”.

Så sent som på 80-talet kunde kritik riktas mot familjen Bonnier från vänsterhåll. Denna kritik är nu så gott som bortblåst, och orsakerna är flera.

Med en allt mer differentierad, åtminstone i antal, mediemarknad under de senaste decennierna med kabel-tv men framförallt Internet, har allt fler utbildat sig till journalister. Detta då den tredje statsmakten, som journalism brukar kallas och dessutom är bolagsnamnet på det företag som gör Medierna i P1 för Sveriges Radio, är en enorm plattform för att forma människors syn på samhället. Bonnier har allt sedan de startade förlagsverksamhet varit de största inom bok och press, och har under de senaste decennierna dessutom nästan helt tagit över biomarknaden samt en stor del av televisionen.

Med ett överskott på journalister, få tillsvidareanställningar samt endast några stora ägarfamiljer (förutom familjen Bonnier också t ex familjen Hjörne) så vet journalister att de på minst vartannat, vart tredje påhugg kommer att jobba för någon av dessa familjer. Att då kritiskt granska dessa är detsamma som att göra sig omöjlig som journalist.

Bonniers har också sedan 1966 delat ut Stora Journalistpriset. Detta pris till journalister från Sveriges mäktigaste ägarfamilj fick ett extra lyft på nittiotalet när Lukas Bonniers Stora Journalistpris stiftades på hans 70-årsdag för att främja  "långvarig och fortgående journalistisk yrkesprestation". Detta har blivit så välrenommerat att Sveriges Televisions VD Eva Hamilton var programvärd vid den senaste prisutdelningen.

Vi lever i ett land där staten och kapitalet inte bara sitter i samma båt, de äger den också tillsammans. Ansvaret att förändra detta ligger på oss alla.

Dagens glashuskrossare; Björn Wiman

I dagens DN far kulturchefen Björn Wiman ut mot Openleaks, och gör en stor affär av att de inte vill att något av bokens material skall komma ut innan boksläpp.

Om detta upprör honom så oerhört borde han genast ta kontakt med DN-förlag. Inom bokbranschen är det nämligen kutym med sk recensionsdagar, i många fall långt efter boken kommit ut på marknaden. Således föregick Daniel Domscheit-Berg med gott exempel i detta fallet.