Ty Bonnier tillhör makten och härligheten (i evighet...?)

I senaste Medierna i P1 diskuterades året som gått av en panel. För att få spridning på åsikterna hade man bjudit demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke, kulturchefen på Bonnierägda Expressen Karin Olsson, samt den frilansande journalisten, dock knuten till Bonnierägda Dagens Nyheter, Björn af Kleen.

Åsikterna blev som väntat. I talet om media och hur den bör möta den förtroendekris som nu gör att allt färre köper lösnummer och prenumerationer menade af Kleen att media bör satsa på mer granskande journalistik, och nämnde som exempel den beramade intervjun med Sverigedemokraternas Björn Söder. Af Kleen pekade på den som ett nytänkande. Uppenbarligen har han inte sett alla de ”granskande” och ”avslöjande” reportage som varje vecka sägs ha ”avslöjat” Sverigedemokraterna allt sedan de kom in i Riksdagen 2010. Granskningen av vad som ”egentligen sägs” i kulisserna hos Vänsterpartiet lyser dock fortfarande med sin frånvaro i regimmedia, och är en av orsakerna till att det svenska folkets förtroende för journalister är lika lågt som för börsmäklare.

Han tog också som exempel upp den artikel som Per Svensson på Sydsvenskan, även den Bonnierägd, skrev för SAS kundtidning och som var en attack på Sverigedemokraterna och deras norska broderparti Fremskrittspartiet. Eftersom en kundtidnings främsta uppgift inte brukar vara att göra sina kunder förargade drogs denna tidning in.

Karin Olsson ifrågasatte om licensavgifter endast skulle gå till de tre Public Service-bolagen Utbildningsradion, Sveriges Radio och Sveriges Television. Ett skamlöst förslag med tanke på den enorma makt Bonnierfamiljen har i Sverige i dag, och som eskalerat till att bli den mäktigaste mediefamiljen i en nation som av omvärlden räknas som ”demokratisk”.

Så sent som på 80-talet kunde kritik riktas mot familjen Bonnier från vänsterhåll. Denna kritik är nu så gott som bortblåst, och orsakerna är flera.

Med en allt mer differentierad, åtminstone i antal, mediemarknad under de senaste decennierna med kabel-tv men framförallt Internet, har allt fler utbildat sig till journalister. Detta då den tredje statsmakten, som journalism brukar kallas och dessutom är bolagsnamnet på det företag som gör Medierna i P1 för Sveriges Radio, är en enorm plattform för att forma människors syn på samhället. Bonnier har allt sedan de startade förlagsverksamhet varit de största inom bok och press, och har under de senaste decennierna dessutom nästan helt tagit över biomarknaden samt en stor del av televisionen.

Med ett överskott på journalister, få tillsvidareanställningar samt endast några stora ägarfamiljer (förutom familjen Bonnier också t ex familjen Hjörne) så vet journalister att de på minst vartannat, vart tredje påhugg kommer att jobba för någon av dessa familjer. Att då kritiskt granska dessa är detsamma som att göra sig omöjlig som journalist.

Bonniers har också sedan 1966 delat ut Stora Journalistpriset. Detta pris till journalister från Sveriges mäktigaste ägarfamilj fick ett extra lyft på nittiotalet när Lukas Bonniers Stora Journalistpris stiftades på hans 70-årsdag för att främja  "långvarig och fortgående journalistisk yrkesprestation". Detta har blivit så välrenommerat att Sveriges Televisions VD Eva Hamilton var programvärd vid den senaste prisutdelningen.

Vi lever i ett land där staten och kapitalet inte bara sitter i samma båt, de äger den också tillsammans. Ansvaret att förändra detta ligger på oss alla.

Stalinist lyfts fram som auktoritet i Ekot

I dagens luncheko lyfts barnläkaren Henry Ascher fram som en auktoritet inom barnmedicin. Henry Ascher är dock inte bara barnläkare utan dessutom aktiv i den stalinistiska sekten Kommunistiska partiet som vill avskaffa demokratin i Sverige, och brukar finnas med på deras valsedlar.

Han har också deltagit i konvojen Ship to Gaza, en kampanj som är ett ohämmat stöd för Hamas som är en terrororganisation som inte drar sig för att placera raketer i skolor och daghem och därmed använder barn som mänskliga sköldar.

Henry Ascher bör i ljuset av detta ses som en av de minst lämpliga att föra barnens talan.

Dagen lever i gårdagen

"– Det finns olika hänsyn att ta. Här lät jag hänsynen till läsekretsen gå före annonspengarna. En annons om utlevd homosexualitet passar inte i Dagen, säger chefredaktör Elisabet Sandlund till Kyrkans Tidning."

Och så blev Ungdomsstyrelsen förvånad när det framkom att bl a en ungdomsorganisation inom Pingströrelsen öppet proklamerade att homosexualitet var fel, detta trots att de bidrag de får kräver att man skall visa respekt för alla oavsett kön, ras, religion och sexuell läggning.


Det skall för övrigt bli intressant att se om Elisabet Sandlund kommer att återkomma som deltagare i panelen i Godmorgon, Världen! som sänds i P1 söndagar. Om hon får fortsätta delta förutsätter jag att de tar in en representant från tidningen Nationell Idag också, som delar samma vidriga syn på homosexuella.


(13.02) Lägger in annonsen som Dagen inte ville ta in.