Har du funderat på könsmaktsordningen i dag, Vin Diesel?

I dagens SvD recenserar Karoline Eriksson den senaste delen av franschisen "Fast and Furious", och skriver bl a följande;

" Alla är i princip osårbara, oavsett fallhöjd, explosioner, slag mot kroppen, frontalkrockar. Ingen, utom Kurt Russell, är över 35. Alla är attraktiva och attraherade och flåsigt heterosexuella. Könsmaktsordningen är total."

Varför bryr sig SvD ens om att skicka en recensent? Tror de på fullt allvar att denna film attraherar de som studerat 20 poäng genusvetenskap, eller att de som gillar franschisen hänger upp sig på hur könsmaktsordningen i filmen är? Och varför avlönar borgerliga SvD alls en bindgalen tokfeminist?

Ty Bonnier tillhör makten och härligheten (i evighet...?)

I senaste Medierna i P1 diskuterades året som gått av en panel. För att få spridning på åsikterna hade man bjudit demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke, kulturchefen på Bonnierägda Expressen Karin Olsson, samt den frilansande journalisten, dock knuten till Bonnierägda Dagens Nyheter, Björn af Kleen.

Åsikterna blev som väntat. I talet om media och hur den bör möta den förtroendekris som nu gör att allt färre köper lösnummer och prenumerationer menade af Kleen att media bör satsa på mer granskande journalistik, och nämnde som exempel den beramade intervjun med Sverigedemokraternas Björn Söder. Af Kleen pekade på den som ett nytänkande. Uppenbarligen har han inte sett alla de ”granskande” och ”avslöjande” reportage som varje vecka sägs ha ”avslöjat” Sverigedemokraterna allt sedan de kom in i Riksdagen 2010. Granskningen av vad som ”egentligen sägs” i kulisserna hos Vänsterpartiet lyser dock fortfarande med sin frånvaro i regimmedia, och är en av orsakerna till att det svenska folkets förtroende för journalister är lika lågt som för börsmäklare.

Han tog också som exempel upp den artikel som Per Svensson på Sydsvenskan, även den Bonnierägd, skrev för SAS kundtidning och som var en attack på Sverigedemokraterna och deras norska broderparti Fremskrittspartiet. Eftersom en kundtidnings främsta uppgift inte brukar vara att göra sina kunder förargade drogs denna tidning in.

Karin Olsson ifrågasatte om licensavgifter endast skulle gå till de tre Public Service-bolagen Utbildningsradion, Sveriges Radio och Sveriges Television. Ett skamlöst förslag med tanke på den enorma makt Bonnierfamiljen har i Sverige i dag, och som eskalerat till att bli den mäktigaste mediefamiljen i en nation som av omvärlden räknas som ”demokratisk”.

Så sent som på 80-talet kunde kritik riktas mot familjen Bonnier från vänsterhåll. Denna kritik är nu så gott som bortblåst, och orsakerna är flera.

Med en allt mer differentierad, åtminstone i antal, mediemarknad under de senaste decennierna med kabel-tv men framförallt Internet, har allt fler utbildat sig till journalister. Detta då den tredje statsmakten, som journalism brukar kallas och dessutom är bolagsnamnet på det företag som gör Medierna i P1 för Sveriges Radio, är en enorm plattform för att forma människors syn på samhället. Bonnier har allt sedan de startade förlagsverksamhet varit de största inom bok och press, och har under de senaste decennierna dessutom nästan helt tagit över biomarknaden samt en stor del av televisionen.

Med ett överskott på journalister, få tillsvidareanställningar samt endast några stora ägarfamiljer (förutom familjen Bonnier också t ex familjen Hjörne) så vet journalister att de på minst vartannat, vart tredje påhugg kommer att jobba för någon av dessa familjer. Att då kritiskt granska dessa är detsamma som att göra sig omöjlig som journalist.

Bonniers har också sedan 1966 delat ut Stora Journalistpriset. Detta pris till journalister från Sveriges mäktigaste ägarfamilj fick ett extra lyft på nittiotalet när Lukas Bonniers Stora Journalistpris stiftades på hans 70-årsdag för att främja  "långvarig och fortgående journalistisk yrkesprestation". Detta har blivit så välrenommerat att Sveriges Televisions VD Eva Hamilton var programvärd vid den senaste prisutdelningen.

Vi lever i ett land där staten och kapitalet inte bara sitter i samma båt, de äger den också tillsammans. Ansvaret att förändra detta ligger på oss alla.

Mitt i prick, Åsa!

Ibland är Åsa Linderborg mitt i prick, som t ex i denna text om förslaget till nytt filmavtal som i det närmaste helt stoppar sk "konstnärlig film" som sällan går ihop ekonomiskt för att istället gynna fler Beck- Wallander-filmer vars produktioner alltid går ihop till slut, inte minst beroende på att de visas varje söndag kl 21 på TV4 år efter år...

Glashuskross never goes out of style!

I dagens GP rapporterar TT Spektra om ett utspel av Roy Andersson på Göteborgs Filmfestival. Han sågar där Svenska Filminstitutet (SFI) med bl a uttalandet;

"-SFI har nyligen instiftat idén att stödja filmer som är "publika". Marknadsstödet har inneburit pengar till filmer som "Vi hade i alla fall tur med vädret - igen", "Göta kanal 3" och kanske en ny "Den ofrivilligare golfaren", förhoppningsvis med Tiger Woods eller åtminstone hans fru Elin.

...

-Det här SFI-initiativet ledde till att vi kanske får en ny Åsa-Nisse-film nästa år. Åsa-Nisses upphovsman var en fanatisk nazist och antisemit som deltog i tyska Waffen-SS under kriget, och gjorde man det var man med stor säkerhet delaktig i massakrer på judar.

...

-Han hade möjlighet att vittna om detta, men i stället skrev han komedier om stereotypa smålänningar. Han flyttade intresset till billig underhållning i stället för att vittna om sanningen - precis som nöjesindustrin gör i dag, flyttar folks uppmärksamhet från det väsentliga till det oväsentliga.

SFI:s VD Cissi Elwin Frenkel svarar bl a med:

-Breda filmer ger pengar till smala filmer, och om vi bara satsar på det smala blir svensk film inte relevant för publiken. Och det är skattepengar vi arbetar med, alla ska hitta något de vill se på filmmarknaden.

Roy Anderssons kritik hade kunnat vara effektfull om det inte varit för två viktiga saker;

* Han har själv under hela sin karriär finansierat sina filmproduktioner med att göra reklamfilmer för de bolag som är beredda att betala.

* Han har gjort valfilmer för Socialdemokraterna, ett parti som haft en utrikesminister som kysste terroristledare, som vid tiden för kyssen hade på sitt program att Israel skulle utplånas.

Roy Andersson är således bara en i raden av hycklare på vänsterkanten, som vill kombinera kommersialism, Israelhat och politisk korrekthet. Tyvärr finns det fortfarande en marknad för det i Sverige...

Babylon A.D. (2008)

Vin Diesel är legosoldaten Thoorop i ett postapokalyptiskt Ryssland under 4:e världskriget. Han får i uppdrag att transportera en flicka från Ryssland till New York, och upptäcker under resan att det är något speciellt med henne som gör att många är beredda till stora uppoffringar för att få lägga händerna på henne.

Manuset är otroligt svagt, och slutet slarvas bort, men detta uppvägs mer än väl av snygga bilder och välgjord action. En helt ok rulle att slänga på en vardagkväll.

The King of Kong: A Fistful of Quarters (2007)

Under det tidiga 80-talet är Billy Mitchell "The King of Kong" och sätter nytt världsrekord i arkadspelet Donkey Kong, och blir dessutom utsedd till "gamer of the century".

2003 bestämmer sig den arbetslöse mellanstadieläraren, Steve Wiebe, att han vill bli bäst i något, och bestämmer sig för att försöka slå det 20 år gamla rekordet.

Det här är en charmig, gripande och rolig dokumentär som presenterar ett helt galleri av personligheter. Man behöver aldrig ha spelat ett arkadspel i hela sitt liv för att inse att original som dessa finns inom alla områden.

Filmen har vunnit pris på flera filmfestivaler, och om du kan komma en enda orsak till att inte vika 70 minuter åt denna film, så har du prioriterat fel!

Tightrope (1984)

Ytterligare en mörk snutfilm med Clint Eastwood. Filmtipset beskriver den med följande ord;

Franska kvarteren i New Orleans. Eastwood som mordutredare är en sexmördare på spåren. Hans jakt försvåras när han upptäcker sina mörkare sidor och attraheras av de sexuella perversiteterna i sin relation till en kvinna från våldtäktsinstitutet.

Det som gör denna film bättre än de vanliga, är att han är dessutom spelar en frånskild man som dessutom ansvarar för sina två dötrrar, varav en spelas av hans riktiga dotter, Alison Eastwood.

Filmen hade varit en fullpoängare om det inte hade varit för det kalkonartade slutet.

Sudden Impact (1983)

Den bästa av Dirty Harryfilmerna; Mörkare, våldsammare och med suggestiv 80-talsmusik. Ett litet mästerverk att ständigt återvända till!