måndag 26 januari 2015

Guldbaggegala

I kväll är det Guldbaggegala. Bland de nominerade återfinns en som är glad över att en transperson är nominerad, en tidigare Leninpristagare samt kulturministerns man. Konferencier är Petra Mede.  Det blir nog the best of tv-shop på vhs istället.


måndag 19 januari 2015

Relationen mellan lärare och elev påverkar betygsättningen

En doktorand i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet har genom att lyssna på 149 videoinspelade betygssamtal mellan lärare och elev kommit fram till att de som är mer kommunikativa har chans till högre betyg än de som inte är det.



Personligen är jag övertygad om att detsamma kommer fram vid 149 lönesamtal mellan arbetstagare och arbetsköpare. Att säga "Hej!" när man kommer och "Hej då!", kanske tom "Trevlig helg!" på fredagarna, är ett lömskt sätt att förbättra sitt anseende hos de som har makt över en. Det har de även hos de som inte har det. Social kompetens kallas det.

Göteborgs Universitet kan maila mig för adress dit de kan sända min doktorshatt...




pressmeddelande - Expertsvar

fredag 9 januari 2015

Problemet med många recensioner

Denna artikel bevisar problemet med många recensioner;  Att de allt för ofta är skrivna av en recensent som vill framhäva sina egna konstnärliga ambitioner istället för det verk den är satt att recensera. .

Recensionen av Birdman – en enda lång mening - Göteborgs-Posten http://m.gp.se/kulturnoje/1.2596560-recensionen-av-birdman-en-enda-lang-mening

torsdag 8 januari 2015

Scorpions - He's a woman, she's a man 1978

Jag måste säga att jag är oerhört svag för tidiga Scorpions (även om de i det här fallet redan hållit på i tio år). Den här låten, samt Steamrock Fever, är två riktiga stänkare!


tisdag 6 januari 2015

Raze (2013)

Sjuttiotalet var en högtid för oss konnässörer av kvinnofängelsefilmer, där mer eller mindre vackra kvinnor, iklädda mer eller mindre kläder, utsatte andra/utsattes för sex och våld i varierande grad. Produktionen var alltid lågbudget.

Raze ska nog vara en hommage till dessa men misslyckas på alla punkter utom möjligen skådespelarbudgeten, där nog endast Zoe Bell och ev Sherilyn Fenn fått kollektivavtalsenlig lön.

Problemet är att man försöker slänga in för många trådar, där inte en enda följs upp. Att försöka psykologisera i manuset i denna sortens filmer är också dömt att misslyckas. Om manuset inte får plats på ett Rizlapapper är det för långt. Kanske hade de en förhoppning att detta skulle bli en serie av filmer? Om så verkar de ha upptäckt att det inte skulle ske halvvägs in i filmandet.

Det här är en film du kan missa med gott samvete.



Att se istället; 99 Women av B-filmskungen Jess Franco




söndag 28 december 2014

Ty Bonnier tillhör makten och härligheten (i evighet...?)

I senaste Medierna i P1 diskuterades året som gått av en panel. För att få spridning på åsikterna hade man bjudit demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke, kulturchefen på Bonnierägda Expressen Karin Olsson, samt den frilansande journalisten, dock knuten till Bonnierägda Dagens Nyheter, Björn af Kleen.

Åsikterna blev som väntat. I talet om media och hur den bör möta den förtroendekris som nu gör att allt färre köper lösnummer och prenumerationer menade af Kleen att media bör satsa på mer granskande journalistik, och nämnde som exempel den beramade intervjun med Sverigedemokraternas Björn Söder. Af Kleen pekade på den som ett nytänkande. Uppenbarligen har han inte sett alla de ”granskande” och ”avslöjande” reportage som varje vecka sägs ha ”avslöjat” Sverigedemokraterna allt sedan de kom in i Riksdagen 2010. Granskningen av vad som ”egentligen sägs” i kulisserna hos Vänsterpartiet lyser dock fortfarande med sin frånvaro i regimmedia, och är en av orsakerna till att det svenska folkets förtroende för journalister är lika lågt som för börsmäklare.

Han tog också som exempel upp den artikel som Per Svensson på Sydsvenskan, även den Bonnierägd, skrev för SAS kundtidning och som var en attack på Sverigedemokraterna och deras norska broderparti Fremskrittspartiet. Eftersom en kundtidnings främsta uppgift inte brukar vara att göra sina kunder förargade drogs denna tidning in.

Karin Olsson ifrågasatte om licensavgifter endast skulle gå till de tre Public Service-bolagen Utbildningsradion, Sveriges Radio och Sveriges Television. Ett skamlöst förslag med tanke på den enorma makt Bonnierfamiljen har i Sverige i dag, och som eskalerat till att bli den mäktigaste mediefamiljen i en nation som av omvärlden räknas som ”demokratisk”.

Så sent som på 80-talet kunde kritik riktas mot familjen Bonnier från vänsterhåll. Denna kritik är nu så gott som bortblåst, och orsakerna är flera.

Med en allt mer differentierad, åtminstone i antal, mediemarknad under de senaste decennierna med kabel-tv men framförallt Internet, har allt fler utbildat sig till journalister. Detta då den tredje statsmakten, som journalism brukar kallas och dessutom är bolagsnamnet på det företag som gör Medierna i P1 för Sveriges Radio, är en enorm plattform för att forma människors syn på samhället. Bonnier har allt sedan de startade förlagsverksamhet varit de största inom bok och press, och har under de senaste decennierna dessutom nästan helt tagit över biomarknaden samt en stor del av televisionen.

Med ett överskott på journalister, få tillsvidareanställningar samt endast några stora ägarfamiljer (förutom familjen Bonnier också t ex familjen Hjörne) så vet journalister att de på minst vartannat, vart tredje påhugg kommer att jobba för någon av dessa familjer. Att då kritiskt granska dessa är detsamma som att göra sig omöjlig som journalist.

Bonniers har också sedan 1966 delat ut Stora Journalistpriset. Detta pris till journalister från Sveriges mäktigaste ägarfamilj fick ett extra lyft på nittiotalet när Lukas Bonniers Stora Journalistpris stiftades på hans 70-årsdag för att främja  "långvarig och fortgående journalistisk yrkesprestation". Detta har blivit så välrenommerat att Sveriges Televisions VD Eva Hamilton var programvärd vid den senaste prisutdelningen.


Vi lever i ett land där staten och kapitalet inte bara sitter i samma båt, de äger den också tillsammans. Ansvaret att förändra detta ligger på oss alla.